Kicki hade två egna pojkar sedan tidigare och hennes nye man Lasse en dotter. När hon gick in i den nya familjekonstellationen tänkte hon inte så mycket på att det skulle kunna bli några problem.
– Jag var romantisk, trodde allt skulle gå jättebra. Kär och galen.
En inte helt ovanlig förhoppning enligt Inger Ekbom som är barn- och ungdomsterapeut och författare till boken ”Skilda vägar – när mamma och pappa flyttar isär”.
– Många vuxna går in i den nya familjen med föreställningen att det snabbt ska bildas starka band mellan de olika medlemmarna. Mitt råd är att inte ha bråttom, att prioritera dialog och att hela tiden påminna sig om att barn är olika.
Skillnad på om båda har barn sedan tidigare
– I de fall där bara den ena partnern har barn sedan tidigare blir det lätt slitningar för att den andre upplever att barnen kommer i första hand. Är man nykär så vill man kanske att den nya mannen eller kvinnan bara ska finnas för mig, men så finns där en unge som ”stör” och tar uppmärksamhet.
Men i de fall där bägge har barn sedan tidigare blir det lite annorlunda. Inger Ekboms erfarenhet är att det ofta funkar bra mellan de nya bonussyskonen. De kan identifiera sig med varandra då de hamnat i en liknande situation. I Kickis fall kom också ungarna jättebra överens redan från början.
– Pojkarna tyckte genast om sin nya storasyster som är påhittig och glad. De var dock lite misstänksamma mot Lasse i början. Min äldre grabb frågade ofta mig om Lasse när han satt bredvid och hade kunnat svara själv.
Mina barn och andras ungar
Däremot är Kicki lite självkritisk över hur hon och Lasse ibland retade sig mer på den andres ungar och deras fasoner men hade mer överseende med sina egna.
– Till exempel när Lasses dotter en gång doppade håret i jordnötssmör. Då såg bara jag det men han märkte inget alls fastän han satt mittemot. Jag blev också irriterad över hennes lyxiga matvanor och ovilja att äta enkel mat och fisk. Ofta behövde jag laga flera rätter samtidigt.
Idag är Kickis bonusunge tonåring och sällan hemma. Kicki kan störa sig lite på att tonåringen aldrig självmant erbjuder hjälp utan bara hänger med kompisar och med hästarna som är hennes stora intresse
– Jag säger så lite jag kan, säger Kicki. Ofta tror jag inte ens hon märker nåt eftersom hon är så inne i sin värld, ständigt pratar i telefon osv. Vet också att Lasse rubbas ur sina cirklar om jag blir arg på henne. Hon är lyckligtvis dock en beundransvärt obekymrad och oftast glad person vilket ju underlättar familjelivet.
– Men det är svårare med en tonåring som inte är min egen. Jag har ingen självklar auktoritet eller plats i hennes liv, ändå ska jag hela tiden ge service.
Fotnot: Personerna i artikeln heter egentligen något annat. Vi väljer att inte publicera deras namn av hänsyn till barnen i familjen.
Läs mer: Barns behov av uppmärksamhet
