”På grund av mitt jobb där vabbande är obefintligt och där uttrycket ”The show must go on” är ett helt naturligt tänk, var det nödvändigt att pappa Greger var lika delaktig i barnens första levnadsår som jag.
Det enda han inte kunde göra var ju att amma förstås. Men även där har det ju blivit någon sorts mani på att man MÅSTE amma. Hallå! Det är 2011. Släpp sargen lite. Ge morsorna och farsorna en chans. Morsorna att slippa hyperstressen över att få till amningen och papporna att få chansen att komma närmare sina barn i och med att bli mer delaktiga.
Visst känns det som en sådan oerhörd lyx att vi i Sverige har den ynnesten att få vara hemma med våra barn i över ett helt år. Men håll med om att i vår kamp om ett jämlikare samhälle ändå känns lite konstigt att inte fler pappor utnyttjar sin pappaledighet? Vad är grejen med det? Är vi fortfarande så fångade i samhällets mönster?”
Tess Merkel, artist och sångerska i Alcazar
Zanyar Adami: ”Så många hinder i vägen”
Unni Drougge: ”Kan inte komma närmare det som kallas lycka”