”Min älskade lilla dotter, jag lovar att jag detta år inte ska gräma mig över dina lynniga sömnvanor och din frenetiska aktivitet. Istället ska jag glädjas åt varenda vaken stund vi får ihop.
Jag lovar att inte oroa mig i onödan för allt som kan hända dig nu, nästa kvart eller nästa decennium och därmed smitta dig med denna onyttiga oro som jag ärvt av min egen mor.
Jag lovar att inte truga och tvinga i dig mat du inte vill ha och inte bekymra mig över dina skrattretande sparvportioner. När du rynkar på näsan och grimaserar med intensiv avsmak åt mina mödosamt mosade maträtter lovar jag dig att inte bli besviken. Inte heller ska jag bli förnärmad när du istället väljer burkmat som du mumsar i dig som vore det en kulinarisk upplevelse.
Jag lovar att jag ska försöka ta tupplurar på dagarna med dig för att orka med ditt tempo istället för att springa runt och diska, plocka, tvätta. Det är ändå bara jag som blir lite lyckligare av ett städat hem. Du verkar bara bli road av att det ligger nallar och bitringar över hela vardagsrumsgolvet…”
