Det har ju i alla tider varit kvinnor, faktiskt ofta mormödrar och farmödrar, som haft huvudansvaret för de små barnen, medan männen kommit in i barnens liv lite senare. Om ens då. Och för de pojkar som inte haft några manliga förebilder som tagit hand om småbarn kan det vara svårt att få in det här på ett naturligt och självklart sätt. Inte sällan är det faktiskt mammorna som inte släpper in männen i föräldraskapet förrän de själva ska börja jobba och överlämna åt pappan. Det blir inte så lätt för honom då om han inte fått vara fullt delaktig redan från början.
Män som tar sitt fulla pappaansvar redan under graviditeten och är delaktiga och ansvarstagande under förlossningen och bondingen, och får sig en dos av oxytocinet och endorfinerna som susar runt där, verkar faktiskt ha bättre förutsättningar att blir bra pappor i fortsättningen också. Jag kan ta min svärson som exempel. Det var han som läste gravidböcker och berättade för min dotter vad som var viktigt att tänka på, och han var sedan fullt delaktig under förlossningen (själv var jag med och doulade). Jag har inte minsta tvivel på att barnbarnen är i lika trygga händer hos honom som hos min dotter, för han är verkligen den perfekta pappan.
Pappor till barn som fötts med kejsarsnitt verkar också ha särskilt nära band till sina barn, eftersom de fått ha den viktiga första bondingen tillsammans, medan mamman låg på uppvaket. Frågan är vad som behövs för att fler pappor ska känna sig delaktiga redan under graviditeten? Mycket tyder på att det har stor betydelse för hur de blir som pappor och få in det där självklara säkerhetstänkandet i ryggraden, som det faktiskt är vanligare att mammor har.
Min egen pappa var världens bästa pappa. Men han var inte särskilt lämplig att lämnas ensam med oss barn när vi var under 4 år. När min lillasyster var nyfödd tog mamma med sig henne på syjunta och lämnade min storasyster och mig hemma med pappa. Jag var då 2 år och 8 månader och syrran 4. För att pappa skulle få sitta och läsa ifred ställde han möbler för dörren till sitt rökrum, som han hade som sitt eget revir, så att vi inte kunde komma in till honom. Det här var strax före jul och syrran och jag hittade då alla julklapparna i en garderob, som vi öppnade och lekte med så det stod härliga till.
När mamma sen kom hem från syjuntan hittade hon oss sovande i deras dubbelsäng , lika utslagna som alla julklapparna som också låg där i sängen, medan pappa fortfarande satt kvar i rökrummet och hade inte alls märkt vad vi sysslat med. Nu skedde inget farligare än att julklapparna öppnades, men vad som helst hade faktiskt kunnat hänt.
Min pappa var alltså inte delaktig under vare sig graviditet eller förlossning. Han var inte ens i Sverige när mina systrar föddes, eftersom han jobbade i SAS och ständigt var ute och for och flög . Enda gången han var hemma, och faktiskt var med på sjukhuset, var när jag föddes. Men när vi blev lite äldre blev han världens bästa och världens klokaste pappa.
****
Linda Morge bor med sin man och djur på landet utanför Katrineholm. De har 2 vuxna döttrar och 2 barnbarn. Linda har jobbat som barnsköterska inom BB-vården, bland annat med för tidigt födda, som andningspedagog och kursledare i personlig utveckling och haft eget företag som djurterapeut. Hon har större delen av sitt liv varit engagerad i djurrätts – och miljöfrågor och i att försöka förändra förlossningsvården till det bättre.
