Jag träffade psykologen. Hon tyckte att hon aldrig hade hört en sundare förklaring till varför jag valde bort amningen.
Jag ammade mitt första barn och det tog så lång tid för mjölken att rinna till att när hon efter fyra dygn väl blev mätt hade jag så ont, med blod och blåsor på brösten, att det knöt sig i magen så fort hon vaknade för att det betydde amningstortyr. För det var tortyr! Barnmorskorna på BB kom in och lade henne tillrätta och allt såg så bra ut men ingen såg min smärta. Att våga sig på att fråga efter lite ersättning testade jag också men fick till svar att det bästa är ju att amma.
Vilken förstagångsföderska vågar stå upp mot det? Som sjuksköterskestudent undrar jag var man såg människan i det mötet? Mammor kanske inte är människor? Ändå valde jag att amma mitt andra barn också. Inte för min skull, inte för barnets skull utan för BB:s och BVC:s skull. Jag har mått dåligt under amningen under mina två första barns första tid i livet. Inte förrän efter sex månader och efter att jag slutat amma har glädjen över att ha fått ett barn kommit.
När jag var gravid med tredje barnet tänkte jag testa om det inte skulle gå lite bättre om jag inte ammade alls. Men det gäller att stå på sig för det är ett sjukt motstånd att ta sig igenom MVC, BB och BVC med idén att inte amma. Varför lyssnade de inte på mig? De hör bara ”inte amma” och slår bakut. Att inte amma mitt tredje barn är det bästa val jag gjort. Jag har kunnat njuta av spädbarnsperioden och önskar att jag hade haft modet att fatta det beslutet redan med mitt andra barn.
****
Michelle Coenraads bor i Eskilstuna med man och tre barn på 1, 3 och 5 år. Hon studerar till sjuksköterska.
Michelles blogg hittas på:
http://godblessyouchellio.blogspot.com/
http://godblessyouchellio.blogspot.com/
