”Jag är ingen barnpsykolog eller forskare, men jag har läst en del om anknytningsteori. Anknytning är nödvändig för att ett nyfött barn ska klara sig bra i livet, och den sker under det första levnadsåret. Det sker inte under kvalitetstid mellan viktiga möten eller långhelger med festliga aktiviteter. Utan genom samvaro på barnets villkor. Sju dagar i veckan, dygnet runt. Det krävs helt enkelt ett heltidsengagemang för att bli den där fasta punkten av trygghet och tillit för sitt barn.
Jag tror verkligen inte att framtidens pappor vill vara främlingar för sina egna barn. Och jag är övertygad om att hela vårt samhälle skulle vara bättre om det var lika självklart för män som för kvinnor att ge sig hän åt den krävande och intima omvårdnaden av små barn. Det skulle påverka våra relationer; studier visar att föräldrar som delat lika på föräldraledigheten skiljer sig i mindre grad än andra. Det skulle påverka arbetslivet; arbetsgivare skulle inte längre ha skäl att diskriminera kvinnor på grund av ”risken” att de skaffar barn och stannar hemma. För det skulle ju gälla i lika hög grad för män.
Men framför allt skulle det förändra barns uppväxtvillkor och öka deras möjlighet att växa upp till fria individer med mångsidiga personligheter oavsett kön.”
Josefin Brink, riksdagsledamot Vänsterpartiet
Annie Johansson: ”Jag tror att vi snart kommer prata om lattefarsor”
Behrang Miri: ”Jag ifrågasatte min papparoll”
Hasse Bronten: ”Det mänskliga mötet viktigare än maskiner”
Tess Merkel: ”Är vi fortfarande så fångade i samhällets mönster?”
Zanyar Adami: ”Så många hinder i vägen”
Unni Drougge: ”Kan inte komma närmare det som kallas lycka”
