Sedan Melina föddes för sju månader sen är inget längre sig likt. Snart närmar sig vår första jul tillsammans och vår älskade lilla dotter får fira nyår för första gången.
Hennes blotta existens ger tiden en annan dimension. Dagarna snabbspolas förbi. Det känns som igår när hon låg orörlig på rygg och jag gick fram och nöp försiktigt på hennes rosenkind för att känna om hon andas och lever. Numera gör hon sin röst hörd, i tid och otid. Hon jollrar glatt, gnäller och gråter. När vi försöker sova avbryter hon den efterlängtade vilan med ett vrål, när vi byter blöjor skrattar hon högt. Tänk att en liten varelse bara trädde in i våra liv och förändrade allt. Adjö vuxenliv och sovmorgnar. Vi tog farväl av litteratur och långfilmer och välkomnade det lilla livet med alla dess underverk. Hemmet har genomgått en total-makeover med yogamattor, kuddar och filtar utspridda på vardagsrumsgolvet och gosedjur, bitringar, sjungande hundar och pekböcker. I bokhyllorna står sönderbläddrade sova-hela-natten-böcker som en påminnelse om ett misslyckat projekt. I kökslådorna trängs nappar, pipmuggar, nappflaskor och plastskedar med mosstavar. Ut med årgångsviner och in med slottspuré på burk. Ut med exklusiva antirynkkrämer i badrummet och in med blöjberg och Idominsalvor…
