Debatt: ”Betalt för att föda (svenska) barn?”

Politiker vill ofta att vi kopulerar mera. Utan kondom eller andra preventivmedel. Avsikten är nämligen att det ska bli barn. Tio tusen kronor per nyfött barn vill exempelvis Kristdemokraterna att staten betalar i detta avelsprojekt. Många instämmer tanklöst i kören ”Det behövs fler barn i Sverige”. Behövs? Ja, de behövs för att försörja den allt äldre befolkningen i en snar framtid, påstås det. Människor ses alltså som kuggar i ett nationalekonomiskt maskineri.

 

Man tycks glömma att det redan nu finns mängder av outnyttjat humankapital i Rosengårds överfulla lägenheter. Ja, runt om i landet finns det många människor som känner sig onödiga och övertaliga. Människor som inget hellre vill än att få ett arbete. Höjer vi blicken och spanar utanför nationsgränsen, ser vi att det finns massor av arbetsföra människor i Afrika och Asien som är beredda att riskera sina liv för att få komma hit och arbeta och få snurr på våra hjul och försörja våra gamlingar. Men de släpps inte in.

 

Inte ens unga människor som redan är här får stanna. En 17-årig flicka som har bott i Sverige större delen av sitt liv utvisas till Kroatien där hon löper risk att mördas av sin far. En annan ung flicka utvisas till Ryssland, till sin alkoholiserade far som inte vill veta av henne, trots att en fosterfamilj i Sverige gärna vill fortsätta att ta hand om henne. Sådant gör det svårt att tro på de återkommande försäkringarna om att det behövs fler människor i Sverige. Tydligen är det bara etniska svenskar som det finns för få av och som med pekuniära lockbeten ska avlas fram.

 

På 1930-talet var det kris i befolkningsfrågan, enligt en samfälld åsikt bland den tidens makthavare. Det föddes för få svenskar för att säkra den ”svenska folkstammen”, och svenskarna uppmuntrades att föda fler barn. Ungefär samtidigt var det många judar från det nazistiska Tyskland som sökte asyl i Sverige. Nästan alla motades tillbaka. Elva judiska läkare hindrades från att komma in i landet, därför att de kunde ta jobben från sina svenska kolleger.

 

Det var åtminstone ärligt av den tidens svenskar att säga som det var, att det var den ”svenska folkstammen” man värnade om. Så kan man inte säga i dag, för det är inte politiskt korrekt. Men man handlar på samma sätt. Vore det brist på framtida arbetskraft som fick folk att säga att det ”behövs” fler barn, så skulle vi släppa in fler ekonomiska flyktingar och klimatflyktingar som kommer från länder som nästan har blivit obeboeliga.

 

Överbefolkningen i världen är ett av samtidens största och mest grundläggande problem. På bara några decennier har befolkningen fördubblats och är nu mellan sex och sju miljarder människor. Merparten av dessa lever eländiga liv. Men vi i Sverige ska tydligen sitta här i ett reservat och värna om vår folkstam – fast det inte får sägas högt att det är det vi gör.

 

Många insiktsfulla människor har pekat på farorna med överbefolkningen men också på att problemet kan lösas med humana metoder. Den kände evolutionsbiologen Edward O. Wilson skriver i sin bok Livets framtid: Kvinnornas sociala och ekonomiska frigörelse resulterar i färre barn. Att kvinnorna nu väljer ett minskat barnafödande kan ses som en lycklig, nästan mirakulös gåva till kommande släkten.

 

Låt kvinnor föda så många barn de vill men pressa dem inte att föda fler än de vill ha! Se i stället till att de människor som redan finns på jorden får en acceptabel tillvaro! Hjälp fattiga länder att skapa sådana sociala och ekonomiska villkor att även de kan minska sitt barnafödande! För att detta ska bli verklighet krävs att religionernas makt över folken minskar.

 

/Birgitta Forsman