Majblommans årsrapport ”Vardagens vanmakt – en rapport om barn i ekonomiskt utsatta familjer i Sverige” visar att nästan var tionde förälder har väntat med att hämta ut läkemedel till sina barn av ekonomiska skäl. Under det senaste året har föräldrarna till 80 000 barn i grundskolan inte alltid haft råd med ett mål varm mat till sig och sina barn och närmare 23 000 barn har av ekonomiska skäl inte fått nya glasögon, trots att de har synfel.
Fattigdom är vanligast bland barn till ensamstående föräldrar. Eftersom de ensamma ska svara för försörjningen är de känsligare för att bli sjuka eller förlora jobbet. Av bidragsansökningarna till Majblomman kommer 83 procent från ensamstående mammor. En ny analys från Försäkringskassan visar att andelen med låg inkomststandard bland ensamförälderhushåll har ökat kraftigt sedan mitten av 1990-talet, från 13 procent 1993 till 29 procent 2006. I hela befolkningen ökade andelen från sju till elva procent under samma period.
Den ekonomiska utvecklingen tvingar kommuner och landsting att genomföra besparingar. Personal inom skola och barnomsorg varslas. Det kanske räddar ekonomin på kort sikt, men samtidigt skapar det sämre förutsättningar för barns möjlighet till trygghet och utveckling i framtiden. Många barn drabbas dessutom genom att deras föräldrar blir arbetslösa. Under första kvartalet i år berördes 180 barn i Sverige av att någon av deras föräldrar vräktes. Det är en ökning med 21 procent jämfört med vad som registrerades av Kronofogden under samma period ifjol.
Breven till Majblomman ger en tydlig bild av barns villkor i krisens Sverige. Dessa familjer upplever en slags vardagens vanmakt, de kämpar och biter ihop. Många gånger tvingas de göra omöjliga prioriteringar som att välja mellan att betala elräkningen eller att ha råd med lusmedel. Så här skriver en mamma i ett brev till Majblomman:
”Som studerande ensamstående mamma till två flickor på 6,5 år och 9 år får man ibland ”trolla med knäna” för att få ekonomin att gå ihop. Jag är övertygad om att det förr eller senare ordnar upp sig men för tillfället ser det mörkt ut. Det jag önskar är att de fick vinterkläder och gå i simskola. Hoppas Majblomman kan hjälpa till och göra mina barns tillvaro drägligare under en period.”
Det ekonomiska läget är ”sannolikt det värsta i världsekonomin sedan depressionen”, säger finansminister Anders Borg. För att mildra effekterna föreslår regeringen nu ökat stöd till kommunsektorn. Men räcker det? Vi vet ju att av människor kostar, det visar nationalekonomerna Anders Wadeskog och Ingvar Nilsson i rapporten ”Det är bättre att stämma i bäcken än i ån”. De pekar på effekten av tidiga insatser kring barn och unga, värdet av att underlätta människors resa tillbaka till samhället och värdet av att tillvarata deras arbetsförmåga – jämfört med att inte göra något.
Vi har inte råd att upprepa de misstag som gjordes på 90-talet. Flera av de familjepolitiska stöden skars då ner eller avskaffades. Flerbarnstillägget, som infördes 1982, avskaffades. Även i skolan skar ned i sin verksamhet. Och nedskärningarna skedde i stor utsträckning i de verksamheter som har till uppgift att stödja och värna svaga elevgrupper.
Denna gång måste vi göra långsiktigt kloka prioriteringar och vi måste låta barn komma till tals i beslut som rör dem. finns ett stort antal barn som är utsatta eller i riskzon och som riskerar att, om inget görs, hamna i ett livslångt utanförskap.
Politiker och tjänstemän måste därför värna skolhälsovården, den avgiftsfria skolan, fritidsverksamhet och sommarlovsaktiviteter och tillämpa ett barnperspektiv i utredningar om ekonomiskt bistånd. Och som föräldrar måste vi komma ihåg att det är långt ifrån självklart att alla har råd med en femtiolapp till skolresan eller presenter till förskolepersonal. Om vi pratade öppet om barnfattigdom i Sverige, i stället för att moralisera, skulle det underlätta för de barn som lever under sådana villkor.
/Lena Holm, generalsekreterare Majblommans Riksförbund
Lena Holm är 58 år, bor i centrala Göteborg, har en vuxen son och sambo.
Fritiden ägnar hon åt familjen och sjunger gospel.
Den ekonomiska utvecklingen tvingar kommuner och landsting att genomföra besparingar. Personal inom skola och barnomsorg varslas. Det kanske räddar ekonomin på kort sikt, men samtidigt skapar det sämre förutsättningar för barns möjlighet till trygghet och utveckling i framtiden. Många barn drabbas dessutom genom att deras föräldrar blir arbetslösa. Under första kvartalet i år berördes 180 barn i Sverige av att någon av deras föräldrar vräktes. Det är en ökning med 21 procent jämfört med vad som registrerades av Kronofogden under samma period ifjol.
Breven till Majblomman ger en tydlig bild av barns villkor i krisens Sverige. Dessa familjer upplever en slags vardagens vanmakt, de kämpar och biter ihop. Många gånger tvingas de göra omöjliga prioriteringar som att välja mellan att betala elräkningen eller att ha råd med lusmedel. Så här skriver en mamma i ett brev till Majblomman:
”Som studerande ensamstående mamma till två flickor på 6,5 år och 9 år får man ibland ”trolla med knäna” för att få ekonomin att gå ihop. Jag är övertygad om att det förr eller senare ordnar upp sig men för tillfället ser det mörkt ut. Det jag önskar är att de fick vinterkläder och gå i simskola. Hoppas Majblomman kan hjälpa till och göra mina barns tillvaro drägligare under en period.”
Det ekonomiska läget är ”sannolikt det värsta i världsekonomin sedan depressionen”, säger finansminister Anders Borg. För att mildra effekterna föreslår regeringen nu ökat stöd till kommunsektorn. Men räcker det? Vi vet ju att av människor kostar, det visar nationalekonomerna Anders Wadeskog och Ingvar Nilsson i rapporten ”Det är bättre att stämma i bäcken än i ån”. De pekar på effekten av tidiga insatser kring barn och unga, värdet av att underlätta människors resa tillbaka till samhället och värdet av att tillvarata deras arbetsförmåga – jämfört med att inte göra något.
Vi har inte råd att upprepa de misstag som gjordes på 90-talet. Flera av de familjepolitiska stöden skars då ner eller avskaffades. Flerbarnstillägget, som infördes 1982, avskaffades. Även i skolan skar ned i sin verksamhet. Och nedskärningarna skedde i stor utsträckning i de verksamheter som har till uppgift att stödja och värna svaga elevgrupper.
Denna gång måste vi göra långsiktigt kloka prioriteringar och vi måste låta barn komma till tals i beslut som rör dem. finns ett stort antal barn som är utsatta eller i riskzon och som riskerar att, om inget görs, hamna i ett livslångt utanförskap.
Politiker och tjänstemän måste därför värna skolhälsovården, den avgiftsfria skolan, fritidsverksamhet och sommarlovsaktiviteter och tillämpa ett barnperspektiv i utredningar om ekonomiskt bistånd. Och som föräldrar måste vi komma ihåg att det är långt ifrån självklart att alla har råd med en femtiolapp till skolresan eller presenter till förskolepersonal. Om vi pratade öppet om barnfattigdom i Sverige, i stället för att moralisera, skulle det underlätta för de barn som lever under sådana villkor.
/Lena Holm, generalsekreterare Majblommans Riksförbund
Lena Holm är 58 år, bor i centrala Göteborg, har en vuxen son och sambo.
Fritiden ägnar hon åt familjen och sjunger gospel.
