En delning/individualisering av föräldraförsäkringen borde vara självklar. Dock är det viktigt att föräldraledigheten inte delas explicit mellan två föräldrar, utan det måste finnas en möjlighet till att vara fler! Det är ett problem att den svenska jämställdhetsdebatten ofta utgår ifrån kategorierna Heterosexualitet, Tvåsamhet, Barn, och Kärnfamilj när det faktiskt:
”1. Förmodligen är en majoritet av befolkningen som lever utanför åtminstone en av dessa kategorier.
2. Är de som lever utanför en eller flera av dessa kategorier som förmodligen gör mest motstånd mot könsmaktordningen.
3. Är inom dessa fyra kategorier som många av de problematiska normerna kopplade till könsmaktordningen har sina starkaste fästen.
Att det är norm att leva inom dessa kategorier tillhör grundfundamenten i heteronormativiteten och patriarkatet.
Så mitt meddelande till mainstreamfeminister: Snälla, sluta föra kampen med utgångspunkt i heterosexualitet, tvåsamhet, barn och kärnfamilj!”
Alexander Alvina Chamberland, debattör
Anders Wallner: ”Det finns mer att dela på än föräldraledigheten”
Gurgin Bakircioglu: ”Pappa känner jag mest genom mamma”
Gudrun Schyman: ”Föräldrarelationen är unik och kan inte delas”
Martina Thun: ”Jag ville inte dela ett jädra skit”
Josefin Brink: ”Framtidens pappor kommer inte vilja vara främlingar för sina barn”
Annie Johansson: ”Jag tror att vi snart kommer prata om lattefarsor”
Behrang Miri: ”Jag ifrågasatte min papparoll”
Hasse Bronten: ”Det mänskliga mötet viktigare än maskiner”
Tess Merkel: ”Är vi fortfarande så fångade i samhällets mönster?”
Zanyar Adami: ”Så många hinder i vägen”
Unni Drougge: ”Kan inte komma närmare det som kallas lycka”
