När Lisa Persson blev gravid för andra gången kom minnena tillbaka från första förlossningen. Hon mindes känslan av att vara maktlös, övervakad och otrygg på sjukhuset.
– Jag födde inte själv, jag blev förlöst; jag satt fast i teknisk apparatur och kunde aldrig slappna av och gå in i födandet. Jag tolkade det inte som en dålig förlossning då men det var definitivt ingen positiv upplevelse. Det var något man skulle igenom och jag kom igenom det; jag överlevde.
Andra ord används när hon beskriver sin andra förlossning, då hon fick stöd av en doula.
– Det var en sagolik förlossning. En extatisk upplevelse som jag kommer att bära med mig hela livet. Jag gjorde det! JAG födde mitt barn, på mina villkor.
Vad är en doula?
En doula brukar definieras som ”en kvinna som har erfarenhet av förlossningar och är tränad i att ge stöd och information till den födande kvinnan och hennes partner under graviditet, förlossning och den första tiden efteråt”. Lisa Persson driver företaget BabyHealth i Malmö och undervisar till vardags i yoga för gravida och nyblivna mammor. När hon blev gravid andra gången kändes det därför naturligt att kontakta doulan Xana De Silva som hon träffat på en jobbkurs om graviditet och förlossning.
Läs: En doula berättar
Lisa och hennes man Christian fick lära sig olika avslappnings- och massagetekniker och fick i uppgift att öva på dessa fram till förlossningen. Men det viktiga var den mentala biten.
– Vi pratade om vad vi upplevde som negativt under den första förlossningen och gjorde en plan för hur vi skulle kunna göra annorlunda. Jag fick sätta ord på hur jag ville föda mitt barn den här gången. För mig kändes det oerhört viktigt med miljön omkring mig. Jag ville inte känna mig som en ”sjuk och inlagd patient” utan som en stark och frisk födande kvinna. Jag visste att jag var tvungen att känna mig helt trygg för att kunna slappna av och gå in i födandet. Därför kom jag fram till att jag ville vara hemma så långt det var möjligt.
Paret fick många frågor från vänner – var inte Lisa nöjd med Christians insats förra gången? Skulle han inte känna sig utanför med en doula närvarande?
– Jag ville inte ha en doula för att på något vis ersätta Christian. Tvärtom ville jag ha en doula för att förstärka hans roll. Doulan fanns där lika mycket för Christian som för mig. Jag ville inte heller att min doula skulle vara för ”aktiv” och kännas påträngande. Jag ville mest bara ha henne med som en trygghet, som en sorts ambassadör för mig, mitt barn och våra behov.
 |
En lugn start
Så kom då dagen. Turligt nog råkade Lisas mamma, som inte bor i stan, vara på besök. Så när värkarna satte igång på morgonen kände sig Lisa lugn: det praktiska skulle ordna sig.
– Jag hade bestämt mig för att allt skulle gå lugnt till. Ingen dramatik och häftiga utryckningar. Jag gjorde frukost som vanligt till min son och därefter körde Christian honom och min mamma till några vänner där de skulle vara under dagen. Själv ringde jag doulan, fokuserade och började gå in i min bubbla.
Lisa återkommer i sin berättelse till denna bubbla. Att inte bli störd, att vara i nuet och inte göra motstånd mot smärtan. Motsatsen till rädsla/spänning/smärta-cykeln som hon upplevt under första förlossningen.
– Jag är som yogalärare väl medveten om betydelsen av att vara i nuet, andas och slappna av. Men i en så pass extrem situation som en förlossning ändå är, är det lätt att komma bort ifrån detta. Varje gång Xana märkte att jag började spänna mig, andas häftigt eller uttryckte att det gjorde ont så lyckades hon tala tillbaka mig, nästan hypnotisera mig! Hon guidade tillbaka mig till avslappningen. Ååå det var så perfekt! Precis det passiva stödet jag ville ha!
Förlossning på sju minuter
Första förlossningen blev långdragen och det blev skarpt läge när pojken kom ut: han andades inte och blev snabbt bortlyft av personal som satte in åtgärder. Christian hade detta i minnet och var nervös för att de skulle komma för sent till sjukhuset, om komplikationer skulle tillstöta.
– Jag visste att det skulle gå bra denna gång om jag bara fick låta kroppen göra sitt jobb. Jag är övertygad om att komplikationerna under första förlossningen var en följd av de medicinska ingrepp som satte kroppens naturliga processer ur spel.
När vattnet gick var det onekligen dags att åka in. Paret bor på andra våningen och plötsligt kändes smärtorna oövervinnliga.
– Hade inte Xanas varit med hade jag nog fött där i hallen. Hennes lugna närvaro övertygade mig om att jag klarar det! Jag kom ner för trapporna.
Efter en skumpig bilfärd med Lisa i baksätet, Xana där fram och en inte helt laglydig Christian vid ratten anlände de till sjukhuset klockan 12.35. I journalen står det att förlossningen tog sju minuter. Ida Maj föddes 12.42.
– Det är klart att det var i snabbaste laget. Men ändå, allt gick efter mina önskningar. Jag var hög. JAG hade gjort detta! Jag fick vara med om en förlossning där jag kände mig trygg, lugn och harmonisk rakt igenom. Vilken fantastisk start för barnet! Jag önskar att alla kunde få uppleva detta, säger Lisa.
Läs också: Förlossningens olika faser
