Vilka olika fosterlägen finns det?
Omkring 96 procent av alla bebisar ligger i huvudbjudning (huvudet först) i livmodern innan förlossningen startar. Drygt 3 procent ligger i sätesbjudning (rumpan först) och knappt 1 procent ligger i tvärläge.
Av de närmare 96 procent som har huvudet nedåt när värkarna börjar föds den största andelen, omkring 97 procent med ansiktet mot mammans anus, vilket kallas framstupa kron- eller hjässbjudning. Övriga 3 procent som ligger med huvudet nedåt föds i vidöppet läge eller vidöppen bjudning. Det förekommer även pannbjudning och ansiktsbjudning, men dessa fosterlägen är betydligt mer ovanliga.
Huvudbjudning
När bebisen har huvudet nedåt vid förlossningsstart kallas det för huvudbjudning. Då ligger fostret med huvudet nedåt i livmodern och kan antingen titta en aning åt vänster eller åt höger. Det är vanligare att den tittar åt höger.
– Det mest fördelaktiga sättet att födas på är om bebisen tittar mot höger. Då är det lättast för bebisen att ta sig ut, den roterar ner bättre och lättare i förlossningskanalen. Dessutom minskar risken för skador som bristningar hos mamman, berättar Sibelle Colliander.
– Om bebisen tittar åt vänster kan förlossningen bli mer långdragen eftersom det finns risk att bebisen lägger sig vidöppet ner i bäckenet. I så fall trycker ofta bebisens bakhuvud mot mammans ändtarm, varpå krystreflexerna kommer för tidigt och man riskerar ett mer långdraget förlopp innan bebisen är ute. Men ett foster som är vänstervänt innan värkarna kommer kan också rotera normalt och födas framstupa.
Framstupa kron- eller hjässbjudning
Framstupa kron- eller hjässbjudning är den vanligaste fosterbjudningen. Då föds bebisen med ansiktet vänt mot mammans anus. Det är den mest fördelaktiga bjudningen anatomiskt sett eftersom det är en av de mest gynnsamma för att passera ner genom förlossningskanalen.
Vidöppen hjässbjudning
Vidöppen hjässbjudning är en variant av huvudbjudning. Då ligger barnet med huvudet nedåt och när bebisen föds har den ansiktet och bröstkorgen uppåt mot mammans mage. När barnet föds vidöppet roterar inte barnet optimalt genom förlossningskanalen. Detta kan göra att förlossningen tar längre tid än vid framstupa kron- eller hjässbjudning. Det finns också större risk för bristning, man kan känna krystimpuls tidigt och en del mammor har starka värkar i ryggen vid vidöppet läge. Man kan föda vaginalt i vidöppet läge, men det är vanligare att ett vidöppet läge slutar med en instrumentell förlossning (sugklocka eller förlossningstång) eller kejsarsnitt jämfört med framstupa kron- eller hjässbjudning. Det är ovanligt med vidöppen hjässbjudning, endast några procent av alla barn föds vidöppet.
Pannbjudning
Vid pannbjudning ligger bebisen med huvudet och ansiktet nedåt, men i stället för att hjässan kommer först är det pannan som kommer först. Detta kräver att mammans bäcken är rymligt, annars blir det troligast kejsarsnitt. Detta eftersom detta läge ger störst omkrets på huvudet i förlossningskanalen. Pannbjudning är dock mycket ovanligt.
Ansiktsbjudning
Ansiktsbjudning är likt pannbjudning ett mycket ovanligt fosterläge. Vid ansiktsbjudning ligger bebisen också med huvudet nedåt, men föds vidöppet med ansiktet uppåt mot moderns buk. Det kan gå bra att föda vaginalt, men förlossningen tar ofta längre tid.
– I Sverige föredrar man oftast att göra kejsarsnitt om bebisen ligger i ansiktsbjudning, men det beror på mammans bäckenstorlek och om hon fött barn tidigare, säger Sibelle Colliander.
Tvärläge och sätesläge
Nästan alla bebisar vänder sig med huvudet nedåt i god tid före förlossningen. Undantagna är de bebisar som lägger sig i sätesläge och i tvärläge. Tvärläge är väldigt ovanligt, det förekommer hos mindre än en procent av alla förlossningar och dessa slutar i stort sett uteslutande i kejsarsnitt. Sätesläge förekommer lite oftare. Enligt det Medicinska Födelseregistret är det 2,9 procent av bebisarna som föds i sätesbjudning (2022). Av dessa föddes 92,4 procent med kejsarsnitt och 7,6 procent föddes vaginalt.
– Det har varit mycket diskussion de senaste åren kring sätesförlossningar, berättar Sibelle Colliander.
– Förr sa man att det inte var säkert att föda vaginalt om bebisen låg i säte, utan man rådde alltid till kejsarsnitt i dessa fall. Men numera börjar det återigen bli vanligare att föda vaginalt även om bebisen ligger i säte och några sjukhus har inrättat särskilda sätesteam som är med under sådana förlossningar.
Det är oftast på en rutinkoll hos barnmorskan som det upptäcks om bebisen ligger i säte och då brukar man erbjudas en tid för vändningsförsök. En läkare trycker då med händerna utanpå magen för att försöka få bebisen att vända sig och lägga sig till rätta med huvudet nedåt. Det är endast omkring hälften av vändningsförsöken som lyckas. Om fostret fortsätter ligga kvar i säte behöver man bestämma ifall barnet ska födas vaginalt eller genom kejsarsnitt. Det kan gå bra att föda vaginalt även när fostret ligger i säte, men då krävs det att det finns goda förutsättningar för en sätesförlossning.
– Det viktigaste vid en sätesförlossning är att den gravida kvinnans bäckenmått är väl tilltaget, säger Sibelle Colliander.
– Det behöver också vara en frisk mamma som inte har graviditetsdiabetes och bebisen får inte heller vara alltför stor.
Bäckenets storlek syns inte utanpå, det är de inre måtten som är avgörande. Den som vill föda vaginalt trots att bebisen ligger i säte behöver därför röntgas för att bäckenet ska kunna mätas. Bäckenet behöver vara lite större om barnet ligger i säte, jämfört med om barnet föds med huvudet först.
Det kan vara lättare att föda ett barn som ligger i säte ifall man är omföderska jämfört med om man är förstföderska.– För omföderskor har det första barnet så att säga banat väg för kommande barn.
Måtten har betydelse
Hur bebisen är placerad i magen när det är dags för förlossning har alltså betydelse för hur förlossningen går och hur mamman kommer att uppleva förlossningen. Men det finns fler faktorer som påverkar.
– Måtten har stor betydelse, säger Sibelle Colliander.
– Dels storleken på bebisen och framför allt då bebisens huvudomfång, dels kvinnans bäckenmått med omkringliggande vävnad. Ett stort barn kräver större kraft för att forcera vävnader och är kvinnan då liten blir förlossningen ofta svårare. Men även formen på bäckenet och livmodern kan påverka. Kanske har kvinnan råkat ut för en skada på bäckenet, till exempel genom en ridolycka eller MC-olycka, så bäckenet har blivit snett. Kanske har kvinnan stela ligament eller en hjärtformad livmoder som gör att bebisen föredrar ett visst läge inne i magen.
Sibelle Colliander berättar ett foster lägger sig där det finns bäst plats inne i magen.– En del tror att det inte går att påverkar hur fostret placerar sig, men det stämmer inte. Fostret följer din kropp och din rörelse, säger hon.
– Bebisen följer kvinnans rörelsemönster, till exempel om hon har ett stillasittande arbete eller om hon är aktiv. Det går också att genom övningar vända ett barn som ligger fel i magen. Det är faktiskt lite av en bortglömd kunskap att kvinnan kan få bebisen i magen att vända sig själv.
Den amerikanska barnmorskan Gail Tully har utvecklat en metod som hon kallar för ”spinning babies”. Metoden går ut på att redan innan födseln hjälpa barnet till en så bra position som möjligt i livmodern och bäckenet. Metoden kan också användas under förlossningen ifall barnet hamnar i ett krångligt läge, för att hjälpa födseln framåt. Genom olika övningar och rörelser redan under graviditeten kan kvinnan mjuka upp vävnader och ligament så att barnet lägger sig rätt i magen. Enligt "spinning babies"-metoden kan den gravida kvinnan också använda sig av rörelse, tyngdkraft, stretching och avslappning för att påverka barnets position i magen innan och under förlossningen.
Det finns också en svensk motsvarighet till Spinning babies som kallas för Aktiv Baby. Det är Xana de Silva som är förlossningspedagog och doula som har tagit metoden till Sverige, översatt till svenska och utvecklat konceptet till svenska förhållanden. Aktiv Baby omfattar också specifika övningar som hjälper barnet inta optimala positioner i livmodern och bäckenet, vilket kan minska graviditetsrelaterade problem och underlätta förlossningen.
När kan man fastställa bebisens läge i magen?
Sibelle Colliander berättar att det vanliga är att barnmorskan börjar mäta magen i vecka 26. Då palperar barnmorskan magen utifrån och därefter upprepas detta vid varje barnmorskebesök för att hålla koll på hur fostret växer. Mellan vecka 32 och 34 brukar de flesta bebisar vända sig till huvudläge och ungefär från vecka 36 kan man fastställa hur barnet valt att placera sig. Men fostret kan vända sig inne i magen ganska länge och ännu längre om man är omföderska än förstföderska, så det är egentligen först när bebisen är fixerad som man kan utgå från att den har hittat rätt läge att inleda förlossningen i.
En del bebisar fixerar sig inte ens innan förlossningen, utan de fixerar sig först under själva förlossningen.
– Det gör egentligen inget om bebisen inte har fixerat sig innan förlossningen startat, säger Sibelle Colliander.
– Men man undviker att ta hål på hinnorna om bebisen inte är fixerad, då riskerar man att navelsträngen faller fram och hamnar i kläm. Om kvinnan öppnat sig och vattnet gått när bebisen inte är fixerad har man vanligen kontinuerlig fosterövervakning tills bebisen är fixerad, så navelsträngen inte faller fram.
Även om man vet redan under de sista graviditetsveckorna att barnet ligger med huvudet neråt i magen så är det ändå omöjligt att förutsäga exakt hur bebisen kommer att komma till världen, om det blir med bakhuvudet, ansiktet eller pannan först. Anledningen är just att bebisen roterar genom förlossningskanalen under förlossningens gång och denna rotation startar inte förrän förlossningen har startat. Men barnmorskan håller koll under förlossningen på om bebisen roterar som den ska och att förlossningen fortskrider som förväntat. Och hela tiden håller man förstås koll på hur bebisen mår inne i magen.
– Bebisens och mammans mående är det viktigaste, slår barnmorskan Sibelle Colliander fast.
