Läs: Rosa kläder
Där finns kottar, kvistar och gamla servetter som trängs med urväxta ombyteskläder. Där finns vaccinationshäften, snören och sugrör, och där gömmer sig regnbyxorna som varit spårlöst försvunna i flera veckor, under en buffé av frukter i olika stadier av förruttnelse.
Ur denna rullande loppmarknad lyckades jag den här dagen dra fram ett gammalt nummer av Situation Stockholm, när vi satt på bussen. Det var lägligt eftersom jag hade glömt att ta med någon lektyr till Korvas, som också ville läsa när jag tog fram min bok. Men det spelade ingen avgörande roll, för det här var en dag då vi redan var på strålande humör. Vi var fullkomligt tillfreds med att bara finnas till i varandras sällskap, och så hade det varit ända sedan morgonen.
I likhet med förvaringspåsen är också det egna humöret något av ett lotteri, med dragning varje morgon. Under natten är det kapplöpning mellan olika kemiska substanser i kroppen och när man slår upp ögonen presenteras resultatet, som avgör om dagen ska gå i dur eller i moll, beroende på hur de olika ämnena har placerat sig. Om man därtill låter sitt eget lotteri blandas med andras sjunker känslan av kontroll till knappt mätbara nivåer.
Väcks man exempelvis av att en liten person skäller ut en för att man inte är mamma, så får dragningen i det egna lotteriet mindre betydelse. Att börja dagen med att be om ursäkt för att man över huvud taget existerar är sällan en stämningsförhöjare.
Den här morgonen vaknade jag av att Korvas kröp ner vid min sida och började klappa mig i ansiktet. Och redan då, bara några sekunder in på den vakna dagen, förstod jag att vi båda hade dragit en vinstlott.
Läs också: Alla syndar vi!