Trots att hon faktiskt kan komma förbi, om än med visst besvär, suckar och himlar hon med ögonen, som om något allvarligt fel har begåtts. Mamman ifråga har gjort allt hon kan för att ta så liten plats som möjligt. Vagnen är perfekt parkerad och råkar bara stå där passagen är som trängst. Något som hon inte kan ändra på då det står barnvagnar även på de andra platserna.
Läs: Daniels tidigare krönikor
I egenskap av förälder och ägare till vagnen bredvid den där dramat utspelar sig, intresserar jag mig för fallet – eldar rent av upp mig en smula i det tysta. Till det mentala protokollet för jag en anteckning om att damen riktar sin vrede mot mamman och inte mot staten, SL eller bussfabrikörerna.
Vilket är intressant för om man vänder på resonemanget skulle mamman likaväl kunna hävda att det inte är barnvagnen som utgör hindret, utan damens för situationen opassande kroppsform. Hon skulle kunna antyda, ackompanjerat av suckar och himlande ögon, att damen helt enkelt är för tjock för att åka buss.
Det gör hon naturligtvis inte, för så gör man ju bara inte. Hur skulle ett sådant samhälle se ut? Nej, har man ett kollektivt färdmedel så måste man givetvis acceptera att människor utnyttjar det, oavsett kroppsform. Precis som man måste acceptera att det står barnvagnar på det för barnvagnar avsedda utrymmet.
Vid det här laget har jag uppgraderat mig själv till domare och måste ställa mig frågan om problemet har uppkommit för att en av passagerarna är tjock eller för att det står en barnvagn på barnvagnsutrymmet.
Hönan eller ägget, tänker jag med pannan i djupa veck. Hönan eller ägget… Vi har helt enkelt att göra med två fysiska kroppar med samma rättigheter att vara ombord på bussen, men som har svårigheter att samsas. Det är omöjligt att ge någon rätt i sak.
Plötsligt är det min station och jag hinner inte ens bötfälla damen för olovligt himlande, innan det är dags att stiga av.
Diskutera: Blir du förbannad på folk som ogillar att man kommer med barnvagn?
