De var överens om att skilsmässa var enda utvägen i en relation som inte bara var död utan också började bli destruktiv. Eftersom Carolines man jobbar skift bor de två döttrarna sedan drygt ett år mesta delen av tiden hos henne. Pappan har flickorna varannan helg och någon vardag i veckan beroende på skiftesschemat.
– Allt gick bättre än förväntat. Flickorna var såklart ledsna när vi berättade men reagerade inte jättemycket. Jag tänkte att det inte är så stor skillnad – deras pappa var ju borta mycket redan tidigare. Det som förändrats tydligt, som jag ser det, är att det är mindre bråk hemma, säger mamma Caroline.
Tills nu. Ett drygt år efter skilsmässan har femåriga Sara förändrats från gosig och glad till bråkig och besvärlig.
– Hon säger taskiga saker som att jag är sämre än pappa och vill inte att jag tar i henne. När jag försöker prata med henne är hon sur och svarar knappt. På kvällarna hör jag att hon ibland ligger och gråter i sin säng. Men jag får absolut inte trösta henne, hon säger bara att det är sin pappa hon saknar, säger Caroline.
Caroline har försökt allt. Ignorera, konfrontera, ta skit, sätta gränser. Hon har också pratat med förskolepersonalen men de känner inte igen beskrivningen av Sara.
– På förskolan är hon glad och fungerar normalt. Och hennes pappa har inte märkt någon skillnad. Jag ser också hur kärleksfull hon är mot sin mormor och morfar.
Reaktionen kan komma långt senare
Barnpsykolog Eva Tedgård menar att barn tar olika lång tid på sig innan vidden av skilsmässan går upp för dem. Och att de då reagerar på olika sätt. Man ska vara glad att barn reagerar, för alternativet är att de håller känslorna inom sig.
– Barn är väldigt egocentriska och tror att allt som händer beror på något de gjort. Därför är det viktigt att berätta för sitt barn att det helt och hållet är föräldrarnas beslut, att känslorna för barnet absolut inte har förändrats, och att trösta och övertyga barnet om att livet kommer att bli bra igen ändå, säger Eva Tedgård.
Läs mer: Mamma, varannan vecka!
Att barnet till synes tar ställning och ratar en av föräldrarna handlar oftast om att känslorna måste ta vägen någonstans.
– Känsloreaktionen är barnets sätt att bearbeta skilsmässan. Barnet kan bli utåtagerande eller visa sina negativa känslor för den förälder som det uppfattar klarar att bära dem. Då är det viktigt att också försöka göra det, att visa tålamod och omsorg när det är som jobbigast och barnet kanske behandlar dig orättvist, säger Eva Tedgård.
Viktigt att barnet har tillgång till båda föräldrar
Skilsmässa är i de allra flesta fall en smärtsam och jobbig process. Finns det barn med i relationen gör det saken mer komplicerad både känslomässigt och juridiskt. I Sverige är det socialtjänstlagen som reglerar den hjälp som kommunen ska erbjuda familjer i svåra situationer. Bland annat så har varje kommun skyldighet att erbjuda familjerådgivning till sina invånare. Det finns lagar som reglerar hur en skilsmässa ska gå tillväga och då med särskilda regler när det finns mindre barn med i familjen.
– Gemensam vårdnad är den vanligaste lösningen efter en skilsmässa och det ger oftast barnet en god chans att under uppväxten få tillgång till båda sina föräldrar. Hur sedan boendet delas upp måste noga prövas från barn till barn. Barn är konservativa och mår bra av rutiner och bekanta vanor. Boendet måste därför lösas utifrån hur barnet på bästa sätt klarar att hantera sin tillvaro och inte efter vad som är ”rättvist” mellan de vuxna, säger Eva Tedgård.
Läs mer: När samarbetet med exet inte fungerar
Vad är det bästa för barnet – växelvis boende eller att bara bo hos den ena föräldern?
– Det finns inte någon omfattande forskning kring hur väl småbarn klarar av att ha två hem. Det man vet är att barn bygger upp sin trygghet på förvissningen att föräldrarna finns tillgängliga och förstår och svarar på barnets behov. Inskolning på förskola är ett exempel på hur barn lär sig att klara sig utan föräldrarna ett antal timmar och sen lär sig att de kommer tillbaka igen.
– Om inte båda föräldrar varit föräldralediga långa perioder med barnet så räknas den som spenderat mest tid med barnet som primärvårdare. För ett barn yngre än två år är det tryggast att bo stadigvarande hos primärvårdaren och först träffa den andre föräldern i barnets välbekanta miljö.
Har du några tips på hur man på bästa sätt löser umgänget i de fall barnet inte bor växelvis?
– Låt övergången till den andre föräldern bli mjuk med först hela dagar och sedan successiva övernattningar. Små barn behöver tät kontakt med båda föräldrar för att tillvaron inte ska bli för annorlunda. Båda föräldrarna behöver vara uppmärksamma på barnets reaktioner på förändringarna. Det är nämligen vanligt att barn visar mer av stress och missnöje hos den förälder som är primärvårdare medan de kan ”hålla ihop sig” och vara ”duktiga” hos den andra föräldern. Det gör att föräldrarna kan få olika bild av situationen. Försök att skynda långsamt med förändringarna och var lyhörda för om det blir för jobbigt för barnet. Det viktigaste är att barnet inte förlorar kontakten med den ena av sina föräldrar.
Läs mer: Älskar dig men hatar dig mer
Psykologerna och familjeterapeuterna Bente Öberg och Gunnar Öberg ger sin syn på för- och nackdelar med olika boendeformer så här:
Fördelar med ensamvårdnad för barnet
– Barnet har en fast punkt
– Den fasta punkten är trygghetsskapande och underlättar kompisrelationer och ett stabilt socialt liv
– Det är enklare för barnen att förhålla sig till en uppsättning regler och normer
– Om föräldrarna har en dålig relation kan det kännas enklare för barnet att huvudsakligen vistas hos den ena
Nackdelar med ensamvårdnad för barnet
– Barnet träffar oftast den frånvarande föräldern för lite. Deras längtan och saknad, kombinerad med att de tycker synd om denne, kan skapa skuldkänslor
– Avsaknaden av vardagssamvaron med den frånvarande föräldern kan skapa en främlingskänsla
– En del barn tappar helt kontakten med den frånvarande föräldern, som ofta är pappan, och i blir i praktiken faderslösa. Detta är särskilt svårt för pojkar, som behöver manliga förebilder för sin utveckling
– Små barn kan känna sig lämnade och övergivna om det går lång tid mellan besöken hos den frånvarande föräldern
Fördelar med delad vårdnad/växelvis boende för barnet
– Barnet får behålla vardagslivet med båda föräldrarna, och blir därmed inte främlingar för varandra
– Barnet känner att det är rättvist: ingen av föräldrarna favoriseras
– Barnet slipper dåligt samvete och behöver inte längta efter den frånvarande föräldern
– Barnet får uppleva att de är älskade och nödvändiga för båda föräldrarna, vilket stärker självkänslan
– Pojkar behåller pappan som identifikationsfigur
– För små barn med täta byten kan det upplevas som att de fortfarande bor med båda
– Barnen kan känna att de medverkar till att föräldrarna träffas och har ett nära och gott samarbete
– Det är ingen risk att kontakten med någon av föräldrarna upphör i tonåren.
– Det kan kännas skönt att vila upp sig från den ena föräldern (särskilt för tonåringarna)
– Skilsmässan upplevs inte som en förödande förlust, därför att barnen inte har förlorat någon älskad och livsviktig person i sitt dagliga liv
Nackdelar med delad vårdnad för barnet.
– På det praktiska planet är det rörigt och bökigt, barnen kan bli irriterade över att saker är på fel ställe
– Det kan kännas motigt att bryta upp från det ena hemmet och förflytta sig till det andra. Barnet kan längta efter en fast punkt
– Om barnet inte har sina båda hem nära varandra kan det bli svårt med kompiskontakterna
– Det kan ta längre tid att vänja sig vid detta pendelsystem, därför att det krävs större anpassningsförmåga än vid ensamvårdnad
– Om föräldrarna är osams är det svårare att bo hos båda, lojalitetskonflikten blir mera påtaglig och smärtsam.
Läs också: Tre tecken på att ni fortfarande hör ihop
Fotnot: Caroline och Sara heter egentligen något annat.
FAKTA
Cirka hälften av alla äktenskap i Sverige slutar i skilsmässa. De flesta skilsmässor inträffar efter tre till fyra år. 56 procent av skilsmässorna under mätåret 2008 gjordes mellan makar som hade barn. Medelåldern för de nyskilda var då 42 år för kvinnorna och 45 år för männen.
Källor:
www.scb.se
”Skiljas men inte från barnen” –av Bente Öberg & Gunnar Öberg
