Fråga:
Vi har en prematur (v.30) kille som i dagä är femton månader. Sedan tre månader tillbaka är han mest ledsen, arg och frustrerad. Han klarar inte av motgångar, t ex att snubbla, att bli av- eller påklädd, att inte bli buren, att inte få äta sand osv. Han är också trött på ett sätt som han inte varit tidigare, han kan vara trött hela dagar och då bara gråta sig igenom dagen. Han rör sig konstant och har svårt att sitta still för att ens äta, än mindre för att slappna av. På bussar och dyl. skriker han sig blå om han tvingas kvar i vagnen. Är detta verkligen bara en fas och hur gör vi för att orka med att stötta honom genom fasen och hur stöttar vi på bästa sätt? Vår son började gå vid ett år och fick strax därefter en bror. Han har aldrig ätit specielllt mycket men äter i dag sämre än han gjorde som sex månader. Passar också på att fråga: vår son har först i dagarna börjat vinka och klappa händerna – är inte det väldigt sent?
Svar:
Hej! Vilken jobbig situation du beskriver. Prematura barn är ofta, som du säkert vet, känsligare och ömtåligare än andra barn. Som föräldrar har ni kanske kunnat möta er sons extra behov fram till den stora förändring som inträffade då ni fick en son till för tre månader sedan. Det måste givetvis ha blivit en stor förändring för hela familjen.
Er stora son visar på så många olika sätt att han behöver mycket hjälp av er föräldrar för att klara av tillvaron. Hans humör, hans förtvivlan, hans oro, hans motoriska orolighet och hans matproblem är olika sätt att tala om att livet just nu är mycket kämpigt. En del av beteendet hänger nog ihop med att han är drygt ett år och har mycket mer egen vilja nu än tidigare. Men det mesta är sannolikt tecken på hög stress. Går det att organisera om vardagen ett tag så att en av er föräldrar har mycket mer fokus och tid med storebror? Det låter helt nödvändigt att ni hjälper honom att lugna sig och komma i balans igen. Om ni inte själva ganska snabbt kan åstadkomma en förändring rekommenderar jag er att vända er till er BVC-psykolog. Det är viktigt att er store pojke snabbt blir en glad och harmonisk kille igen.
Vinka och klappa i händerna brukar barn kunna i ett års ålder och med tanke på att er son är ca två månader prematur är han bara lite sen med detta.
Lycka till att vända en svår situation!
Eva
