”Tänk om Hugo och Omar fick krama varandra utan att bli retade. Tänk om Omar kunde få gråta på samma sätt som Adriana. Tänk om Adriana fick leka med Ella trots att hon inte har några glittriga hårspännen. Tänk om Ella slapp städa när Gustav stökat ned. Tänk om Gustav fick leka med dockorna. Tänk om alla barn skulle få vara som de vill. Tänk om vi vuxna skulle slippa att begränsa våra barn.”
Så inleds boken ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2”. Författarna Kristina Henkel och Marie Tomicic´ hävdar att vi gör våra barn till pojkar och flickor. De kallar det genusfällor, som barnen trillar i och begränsar dem, och genuskrux för att det är komplext och inte alltid finns enkla lösningar.
– Genuskruxen gör att barnen blir bemötta på ett ensidigt sätt utifrån kön, vilket påverkar deras möjligheter att utvecklas som fria och unika individer.
 |
| 100 möjligheter istället för 2 |
Tabu för pojkar verka ”flickiga”
Malin och Linnea är båda mammor till pojkar och oroar sig lite för vad som väntar dem.
– Pojkar har så negativa förväntningar på sig. De ska vara buffliga och störiga, säger Malin.
– Ja, pojkar är mer fast i sina könsroller eftersom det är så tabu att verka ”flickig”, säger Linnea.
Vårt samhälle präglas av värderingar som genom tidens gång kommit att betraktas som ”naturliga”. Dessa värderingar leder ofta till olika förväntningar på flickor och pojkar.
– Det handlar inte om att alla pojkar ska ha klänningar eller att flickor inte ska få leka med dockor. Det handlar inte om att alla ska bli lika eller att något ska tas bort. Jämställdhet handlar om mångfald och att öka barnens handlingsutrymme, att låta barn få vara på 100 olika sätt istället för 2, skriver Kristina Henkel och Marie Tomicic.
Varför är det viktigt för er att tänka bortom flicka och pojke?
– Det är ju ett faktum att det ena könet värderas högre genom fler fördelar i samhället. Män har mer fritid och högre lön. Kvinnor jobbar mer oavlönat och har nästan obefintlig fritid. Men framför allt är det så många män som föraktar det kvinnliga och gör allt för att hålla det på avstånd. Jag vill uppvärdera det kvinnliga för mina söner, respekt för alla är det viktigaste säger Malin.
– Jag gjorde lumpen, berättar Linnea, och i den där enkönade miljön fanns ett oerhört kvinnohat. Jag är livrädd för att min son ska komma hem en dag med den attityden.
Det börjar redan under graviditeten med funderingar kring vad ”det ska bli”. Utifrån könet väljs stil på inredningen i barnrummet, det köps kläder med ”rätt” färg och när barnet väl kommer visar forskning att vi omedvetet behandlar de små barnen olika redan på BB.
 |
Joy Hansen har fem barn. De har alla haft ”rosa perioder”.
– Min ena son som idag är åtta år hade en period när han var tre år då han lånade min mascara och läppstift och han tyckte även om att gå runt i prinsesskor. Min andra son som nu är tre tycker om Hello Kitty och rosa nagellack. Men värst är nog min femåriga dotter som har haft en ”rosa period” i två år nu. Det är rosa, rosa, rosa som gäller varenda dag.
Vuxenvärldens förväntningar har förstås ett stort inflytande på hur barn upplever sina stapplande steg mot en vuxenidentitet. Joy Hansen menar att vi föräldrar egentligen främst bara behöver vara tillåtande.
– Som förälder måste man våga bryta mot normen om det är ens barns önskan. Ge dottern den där batmanfiguren hon tjatat om istället för en Barbie som hon inte frågat efter. Likadant för pojken. Våga ge honom en barbiedocka om han hellre vill leka med det än med bilar. När man delar in pojkar i blått och flickor i rosa så skapar man stereotyper vilket ofta leder till fördomar. Men om vi inte protesterar mot dessa stereotyper så lär inget förändras. Det finns mycket vi föräldrar kan göra. Skriva till företagen om önskemål, som till exempel spindelmannentrosor till flickor eller Hello Kitty-tröjor till killar.
Läs också: Vanligt med ”rosa period” bland pojkar”
Men företagen verkar inte vilja ändra ett vinnande koncept.
– Flickor gillar att leka med dockor och pojkar gillar att oooooa och krascha och så är det ju.Av naturen, kommenterar BR Leksaker, Top Toy i boken.
 |
Reklamen som vänder sig till barn och unga handlar ofta om att sälja genom identifikation. Budskapen finns överallt och om vi inte själva är medvetna är det lätt att vänja sig så vid ”berättelserna om oss” att vi köper dem rakt av. En vanlig klädaffär visar vad som gäller: mörkt och combat för killar. Glitter och gullegull till flickor. Samma med leksaksbroschyrerna: de mörka sidorna med krigsleksaker vänder sig till pojkar och de rosa spisarna till flickor. Krig och spisar är varken genetiskt eller valt av barnen själva. Det handlar om vår kultur som har bestämt att det ena är manligt och det andra kvinnligt.
– Att pojkar leker våldslekar ser många som naturligt, medan flickor som leker döda-lekar av många uppfattas som brutala. På samma sätt är det med barn som brottas eller låtsas slåss med varandra. Är det två pojkar ser de flesta vuxna mellan fingrarna medan två flickor som brottas eller sparkas snabbt blir tillrättavisade. Helt olika spelregler gäller för pojkar och flickor. Det är också problematiskt att många pojkar i sin lek inte får lära sig andra metoder än våld för konfliktlösning, skriver Kristina Henkel och Marie Tomicic.
Säljtexterna är om möjligt ännu mer könskodade. I säljtexten till dockor står det: ”Precis som en riktig baby! Allt hon behöver är din kärlek och omtanke!” I texten till bilarna står det: ”Kör den! Flyg den! Radiostyrt fordon med full styrfunktion!”
– Berättelsen om vad barnen kan och ska göra med leksakerna tillrättaläggs och ytterligare en bit av utrymmet för barnen att själva få fantisera försvinner. Istället ges barnen ensidiga och färdiga berättelser om hur de ska vara och leka beroende på om de har snippa eller snopp, skriver Kristina Henkel och Marie Tomicic.
BILD PÅ BATMAN OCH TURTLE
Även om man som förälder vill gå emot strömmen så är det inte lätt.
– Jag skulle köpa födelsedagspresent till min systerson. Jag ville ge honom en leksak som hade med hushållet att göra eftersom han tycker det är roligt att diska och dammsuga. Problemet var bara att alla dammsugare hade rosa kartonger med flickor på och han är ändå så stor att han skulle säga att det var en tjejgrej, skriver Mikaela i ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2”.
Tips från boken på hur du ger ditt barn fler möjligheter:
Lägg mer tid på att introducera traditionella flickleksaker för pojkar och traditionella pojkleksaker för flickor. Berätta hru de kan användas eller ännu hellre, delta i leken och visa. Lägg mindre tid på att introducera traditionella pojkleksaker för pojkar och vice versa. Den introduktionen får ditt barn redan från många olika håll.
Fyll leksakerna med nytt innehåll och introducera nya miljöer. Bebisdockorna kan bli superhjältar som letar efter den gömda diamanten i djungeln eller räddar världen från skurkar och vulkanutbrott.
Uppmuntra alla barn, särskilt pojkar, att leka lekar där de får vara omhändertagande, empatiska och ta plats i hemmiljön.
Uppmuntra alla barn, särskilt flickor, att leka lekar där de får vara tekniska, äventyrliga, ta risker och utrymme i världen.
Välj andra leksaker än vapen till ditt barn.
Bjud in alla barn, och särskilt pojkar, till andra lekar än våldslekar. Vapnen kan användas som rekvisita i en affär och det går utmärkt att skruva isär dem och bli uppfinnare. De onda skurkarna kanske är elaka för att de inte har några kompisar. Gör soppa med granater, rör om med pistolerna och bjud in till kalas!
Låt alla barn få prova att gå in i rollen som den onda och den goda.
Källor: ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2” – om genuskrux och genusfällor i vardagen. Av Kristina Henkel och Marie Tomicic´.
