Risken är att det intar en passiv hållning – inlärd hjälplöshet. Som förälder kan du göra mycket för att hjälpa barnet. Du kan göra det genom att finnas till hands, sätta barnet in i sammanhanget när en uppgift ska göras eller en aktivitet äga rum, skapa reda genom att tydliggöra samband, skilja ut det väsentliga och på så sätt hjälpa barnet att förstå hur saker hänger ihop. Därigenom kan du bidra till att barnet kan få bättre grepp om sin tillvaro och därigenom bli mer självständigt och ansvarstagande.
Hjälp att komma igång med, genomföra och avsluta en uppgift
Barn med ADHD har ofta svårt att få saker gjorda i tid. Särskilt sådant som de finner tråkigt kan de skjuta upp i evigheter. Ofta blir saker heller inte slutförda – eftersom barnet tappar intresset efter ett tag och ger upp eller ger sig på nästa uppgift. En del sysselsättningar som roar barnet, t.ex. dataspel, kan det istället nästan fastna i och bli mycket arga när man vill att de ska sluta. De här svårigheterna har att göra med barnens problem med att mobilisera energi, styra sig själva inifrån och att planera målinriktat.
Barn med ADHD har ofta svårt att få saker gjorda i tid. Särskilt sådant som de finner tråkigt kan de skjuta upp i evigheter. Ofta blir saker heller inte slutförda – eftersom barnet tappar intresset efter ett tag och ger upp eller ger sig på nästa uppgift. En del sysselsättningar som roar barnet, t.ex. dataspel, kan det istället nästan fastna i och bli mycket arga när man vill att de ska sluta. De här svårigheterna har att göra med barnens problem med att mobilisera energi, styra sig själva inifrån och att planera målinriktat.
Om du hjälper barnet att komma igång genom att sitta tillsammans med det, försöka göra uppgiften rolig och stimulerande, ge uppmuntran och beröm under genomförandet kan det bli lättare för barnet att ta sig an uppgiften. Det underlättar också om du hjälper barnet att avgränsa och begränsa genom att ta en sak i sänder och ge tydliga anvisningar steg för steg för hur uppgiften ska genomföras.
Strategier för att få barnet mera följsamt
Som förälder tycker man ofta att barnet är ovanligt svårt att styra. Du kan tycka att du får tjata om och om igen om samma sak och ibland bli tvungen att ta i på skarpen. Ändå lär sig inte barnet vad som gäller eller bryr sig inte om dina tillsägelser. Ibland blir det uppslitande konflikter och hårda ord när barnet sätter sig på tvären och vägrar lyda. Tonen blir lätt negativ och man hamnar i onda cirklar där man till slut nästan förväntar sig att barnet inte ska uppföra sig väl. Problemet är att man på detta sätt riskerar att förstärka och trappa upp barnets negativa beteende. Hur kan man då bryta de negativa cirklarna och få barnet mera följsamt?
Som förälder tycker man ofta att barnet är ovanligt svårt att styra. Du kan tycka att du får tjata om och om igen om samma sak och ibland bli tvungen att ta i på skarpen. Ändå lär sig inte barnet vad som gäller eller bryr sig inte om dina tillsägelser. Ibland blir det uppslitande konflikter och hårda ord när barnet sätter sig på tvären och vägrar lyda. Tonen blir lätt negativ och man hamnar i onda cirklar där man till slut nästan förväntar sig att barnet inte ska uppföra sig väl. Problemet är att man på detta sätt riskerar att förstärka och trappa upp barnets negativa beteende. Hur kan man då bryta de negativa cirklarna och få barnet mera följsamt?
Tydlig kommunikation
Brukar ditt barn missuppfatta vad du säger till dem, i synnerhet om du använder mycket ord? Kanske beror det på att barnet med sin begränsade uppmärksamhet kanske bara uppfattar slutet på en lång mening. Om den dessutom är vagt och abstrakt formulerad, exempelvis i form av en fråga när det i själva verket är en uppmaning så blir det ändå svårare för barnet. Det blir lätt så att man vädjar eller hotar istället för att vara tydlig och bestämd. Ansträng dig därför att vara tydlig och entydig när du ger barnet en uppmaning eller tillsägelse. Förvissa dig om att du verkligen har fångat barnets uppmärksamhet. Ge barnet specifika och kortfattade, uppmaningar steg för steg. Använd påståenden – inte frågor. Tala om exakt vad du vill att barnet ska göra – inte vad det inte ska göra för då riskerar du att barnet gör precis det! Tänk på ditt tonfall så att du inte förmedlar negativa förväntningar till barnet eller låter affekterad. Ett neutralt tonfall är ofta bäst. Förklara inte för mycket – det gör bara barnet förvirrat. Använd gärna gester och minspel för att förtydliga och påminna. Be barnet repetera vad du sa så du är säker på att det uppfattat rätt.
Brukar ditt barn missuppfatta vad du säger till dem, i synnerhet om du använder mycket ord? Kanske beror det på att barnet med sin begränsade uppmärksamhet kanske bara uppfattar slutet på en lång mening. Om den dessutom är vagt och abstrakt formulerad, exempelvis i form av en fråga när det i själva verket är en uppmaning så blir det ändå svårare för barnet. Det blir lätt så att man vädjar eller hotar istället för att vara tydlig och bestämd. Ansträng dig därför att vara tydlig och entydig när du ger barnet en uppmaning eller tillsägelse. Förvissa dig om att du verkligen har fångat barnets uppmärksamhet. Ge barnet specifika och kortfattade, uppmaningar steg för steg. Använd påståenden – inte frågor. Tala om exakt vad du vill att barnet ska göra – inte vad det inte ska göra för då riskerar du att barnet gör precis det! Tänk på ditt tonfall så att du inte förmedlar negativa förväntningar till barnet eller låter affekterad. Ett neutralt tonfall är ofta bäst. Förklara inte för mycket – det gör bara barnet förvirrat. Använd gärna gester och minspel för att förtydliga och påminna. Be barnet repetera vad du sa så du är säker på att det uppfattat rätt.
Uppmuntran och beröm
Ett effektivare sätt att minska barnets problembeteende än att ständigt tillrättavisa det är att aktivt uppmuntra och berömma barnet när det uppför sig väl. Detta är också ett sätt att bryta de negativa cirklarna och få en bättre relation till barnet. Försök komma på så många tillfällen som möjligt där du kan uppmuntra och berömma barnet , också för sådant som man egentligen tycker borde vara självklarheter. Genom att uppmuntra och berömma ökar du barnets motivation att uppföra sig väl. Beröm i direkt anslutning till något bra som barnet gör och var specifik – sätt ord på det som barnet gjorde bra. Beröm ofta och påtagligt, inte bara med ord utan också med tonfall, gester och kroppslig beröring. Beröm också de små framstegen. Resultatet kommer inte att låta vänta på sig – ditt barn kommer bekräfta dig tillbaka och det blir roligare för er båda!
Ett effektivare sätt att minska barnets problembeteende än att ständigt tillrättavisa det är att aktivt uppmuntra och berömma barnet när det uppför sig väl. Detta är också ett sätt att bryta de negativa cirklarna och få en bättre relation till barnet. Försök komma på så många tillfällen som möjligt där du kan uppmuntra och berömma barnet , också för sådant som man egentligen tycker borde vara självklarheter. Genom att uppmuntra och berömma ökar du barnets motivation att uppföra sig väl. Beröm i direkt anslutning till något bra som barnet gör och var specifik – sätt ord på det som barnet gjorde bra. Beröm ofta och påtagligt, inte bara med ord utan också med tonfall, gester och kroppslig beröring. Beröm också de små framstegen. Resultatet kommer inte att låta vänta på sig – ditt barn kommer bekräfta dig tillbaka och det blir roligare för er båda!
Belöningssystem
Ett sätt att ytterligare förstärka positivt beteende hos barnet är att använda yttre belöningar i form av guldstjärnor, klistermärken, godis eller något annat som barnet uppskattar. För äldre barn kan man använda i stället använda poäng. Man kan låta barnet samla poäng och sedan ”köpa sig” olika förmåner, t.ex. en leksak eller en rolig aktivitet. Varje förmån har ett ”pris” som man gjort upp innan med barnet.
Ett sätt att ytterligare förstärka positivt beteende hos barnet är att använda yttre belöningar i form av guldstjärnor, klistermärken, godis eller något annat som barnet uppskattar. För äldre barn kan man använda i stället använda poäng. Man kan låta barnet samla poäng och sedan ”köpa sig” olika förmåner, t.ex. en leksak eller en rolig aktivitet. Varje förmån har ett ”pris” som man gjort upp innan med barnet.
Man kanske tycker att det inte skulle behövas sådana här yttre belöningar, att det skulle räcka med att man berömmer barnet. Men om man ser belöningen som ett sätt att kompensera barnet för att det har så svårt att själv mobilisera motivation och ge sig själv uppmuntran blir det lättare att acceptera. Belöningar är mer påtagliga och konkreta för barnet än bara ord och kan därför vara mer verksamma. Om du ska prova belöningssystem är det viktigt att vara mycket noggrann och specifik. Välj bara ett eller några få beteenden i taget som du vill ska bli vanligare. Välj sådant som barnet enkelt kan lyckas med. Bestäm tillsammans med barnet vilken typ av belöningar ni ska använda och hur de ska värderas, när på dagen barnet ska få belöningen och hur belöningssystemet ska åskådliggöras, t.ex. i form av ett protokoll.
Att sätta gränser
Självklart finns det beteenden som är oacceptabla och där man istället måste sätta gränser genom att ingripa aktivt. Det kan vara sådana beteenden som är direkt destruktiva för barnet själv eller omgivningen. När man måste sätta stopp och visa barnet var gränsen går är det extra viktigt att man behåller sitt lugn och inte ingriper i affekt. Tänk på att vara neutral, kortfattad och saklig. Tala om vad som gäller och stå för det. Ingrip innan det gått för långt. Ingrip direkt efter högst en varning – hota inte. Prata inte för mycket utan handla istället. Om du använder någon typ av bestraffning såsom förlust av en förmån – hänvisa gärna till en överenskommelse som du har med barnet – försök vara sådan att barnet upplever dig som rättvis och rimlig.
Självklart finns det beteenden som är oacceptabla och där man istället måste sätta gränser genom att ingripa aktivt. Det kan vara sådana beteenden som är direkt destruktiva för barnet själv eller omgivningen. När man måste sätta stopp och visa barnet var gränsen går är det extra viktigt att man behåller sitt lugn och inte ingriper i affekt. Tänk på att vara neutral, kortfattad och saklig. Tala om vad som gäller och stå för det. Ingrip innan det gått för långt. Ingrip direkt efter högst en varning – hota inte. Prata inte för mycket utan handla istället. Om du använder någon typ av bestraffning såsom förlust av en förmån – hänvisa gärna till en överenskommelse som du har med barnet – försök vara sådan att barnet upplever dig som rättvis och rimlig.
I vissa fall kan man också behöva vara handgriplig och be barnet gå in på sitt rum eller dylikt. I dessa fall är det också viktigt att man inte begår övergrepp mot barnet utan att det sker under lugna former.
Till sist
Begär inte för mycket av dig själv, ingen är perfekt. Det är påfrestande att ha ett barn med ADHD men det finns också många glädjeämnen. Tänk på att förändring tar tid och att barnet utvecklas hela tiden – även om det sker i långsam takt och det blir en del bakslag ibland.
Begär inte för mycket av dig själv, ingen är perfekt. Det är påfrestande att ha ett barn med ADHD men det finns också många glädjeämnen. Tänk på att förändring tar tid och att barnet utvecklas hela tiden – även om det sker i långsam takt och det blir en del bakslag ibland.
Som förälder är du den viktigaste personen i barnets liv. Därför är det viktigt att du inte blir utsliten. Se till att du får vila ibland och att du har tid för dig själv och din eventuella partner. Försumma inte resten av familjen och dina vänner. Var inte orolig för barnets framtid – du kan påverka den. De flesta barn med ADHD lär sig med tiden att hantera sina svårigheter och hittar en plats i samhället där de kommer till sin rätt och kan bli omtyckta för den de är.
Anki Sandberg, riksförbundet Attention