När julafton närmar sig, glömmer vi bort hur grovt kommersialiserad Jesus födelsedag har blivit och hur problematisk julafton har utvecklat sig till att vara i den inre kretsen för en del familjer.
Det kan vara stor skillnad mellan våra inre bilder av julen och den faktiska verkligheten. Likväl behöver många familjer konfronteras med att deras egna möjligheter att återskapa barndomens jul är starkt begränsad. Då har jag i tankarna nyligen frånskilda föräldrar, styvfamiljer, stjärnfamiljer, bonusföräldrar, far/morföräldrar och alla andra som antingen har blivit medlemmar i en helt ny familj eller har förlorat kontakten med barnbarn och svärdotter/son. I dessa familjer möts det förflutna och framtiden på ett helt annat sätt. Inte primärt av att det är flera generationer tillsammans – utan att en eller flera familjer nu finns på förlustlistan, medan andra är under etablering.
För bara en generation sedan kunde familjen också använda högtiden till att minnas de döda, höja glaset för gammelfarmor eller farbror som nu var i himmelen och firade jul tillsammans med Gud. Döden och saknadens närvaro gjorde ändå sällan stämningen tung, eftersom detta var barnens fest. Deras glädje och förväntning riktade automatiskt uppmärksamheten mot framtiden igen. Både i nuet med sång, gåvor och konfekt, men också vissheten om att de en dag skulle komma resande tillsammans med sina barn och efterhand överta värdskapet. Föreställningen om den naturliga biologiska kontinuiteten gav ro i själen. Det innebar inte att alla var lyckliga i sig själv eller med varandra – men att den egna olyckan fick ge vika för traditionen. Kanske drack far alltför mycket konjak efter middagen, eller mor grät lite medan hon diskade. Men barnen kunde i stort sett koncentrera sig på sitt.
Bryt med det gamla
De nya familjerna behöver hitta nya vägar att etablera nya traditioner som inte bara är välmenande försök till att få julen att likna något som en gång fanns. Jag tillhör den generation som under förra århundradet bröt med flera av julens traditioner då vi själva bildade familjer. Vi förbehöll oss rätten till att fira jul på egen hand, och frigjorde oss på det sättet från en gammal plikt – att välja mellan föräldrar och svärföräldrar. Vi serverade lammstek och oxfilé istället för den traditionella julmaten, och drog till och med iväg till varma länder för att komma ifrån stressen. Vi var också den första generationen som genomgick ett högt antal skilsmässor och därmed blev konfronterade med mor/farföräldrars sorg och förvirring över att inte längre utgöra den självklara mittpunkten för familjens jul.
Är det en bra idé att fira jul tillsamman, även om föräldrarna inte lever tillsammans längre?
Svaret beror på motivet. Om det är för att lindra barnens smärta och den egna skuldkänslan på grund av skilsmässan, så tror jag att det är en dålig idé. Risken för att barnen får falska förhoppningar är stor – beroende på deras ålder.
För att omedelbart kunna svara bekräftande på frågan, så ser jag endast ett motiv. Bägge föräldrarna har en verklig upplevelse av att ”detta är min familj” även om den rent juridiskt är upplöst. Det är också en förutsättning att de vuxna har lagt smärtan, sinnet och sorgen bakom sig och kan bemöta varandra ordentligt.
Kan man fira julafton två gånger?
Om man med det menar att äta julmiddag och byta julklappar med varandra, så kan jag inte se något hinder för det. Men återigen – vad är motivet? Är det av hänsyn till barnen eller de vuxna? Och vad händer med alla de andra högtiderna och traditionerna? Ska det också vara två konfirmationer, bröllop, begravningar, barndop och så vidare? Varför inte ha ett sätt att fira jul på när man kan tillbringa den med barnen och en annan när det är ens före detta som har rätten.
Hur blir det med mor/farföräldrar, mor/styvfar, farbröder och tanter?
Man sätter sig ned tillsammans med barnen med en lista över alla kandidaterna och blir eniga om en lösning som begränsar samvaron med dem man egentligen inte får ut något trevligt av att vara tillsammans med. Man bör ha klart för sig att mindre barn och nya skilsmässobarn ofta är överdrivet sentimentala i det här sammanhanget. Det är under alla omständigheter ett gott tillfälle till att utvärdera relationer och uppdatera sin kunskap om vem och vad som är viktig för barnen.
Hela denna problematik kommer dessvärre oftast att handla om vem som har ”rätt” till att vara tillsammans med barnen. Där detta blir den avgörande faktorn har man i min mening avlägsnat det vackra i traditionen. Både samlivets uppbrott och etablering av det nya familjemönstret är val vi fått – och de är inte gratis. Alla inblandade får betala ett pris, som inte bara är känslomässigt.
Barnens sorg över uppbrottet mellan föräldrarna blir inte mindre oavsett hur många gånger de firar jul. Och det gränsar också till kriminalitet att avskärma sina barn från att ha kontakt med människor som de berikar livet för med sin blotta existens.
Påverkas barnen?
Psykologin har sina begränsningar och är benägen att ge det problematiska eller potentiellt problematiska uppmärksamhet. När vi fattar dessa existentiella valen, så påverkar de i hög grad våra barns känslomässiga välfärd. Men de påverkas kanske i ännu högre grad deras perspektiv och livsvärderingar. De känslomässiga såren kan läkas för det mesta, och de kan ändra vårt perspektiv som vuxna. Just därför är det så viktigt att de vuxna i alla frågor fattar ett beslut som de själva kan stå för – också på lång sikt. Att de om tio, tjugo eller trettio år kan se sina barn i ögonen med gott samvete och konstatera att det de gjorde var det som de kände var det mest riktiga vid tidpunkten. Därför duger det inte med kortsiktiga, sentimentala eller defensiva lösningar ”för barnens skull”.
Kvaliteten på barnens liv är i fortsättningen inte beroende av hur julen blev firad, utan på föräldrarnas förmåga och vilja att agera med integritet och att ta ansvar för det de gör.
Det kan hjälpa till om de vuxna låter bli att jämföra sina nuvarande familjerelationer med den idealiserade kärnfamiljen, och inser att nya tider inbjuder till nya lösningar och att man genomför de nödvändiga experimenten i en ständig dialog med familjens barn och ungdomar.
Familjeterapeut Jesper Juul – ny samarbetspartner på Babyvärlden
