De flesta föräldrar har känt kallsvetten bryta fram vid tanken på att det lilla barnet i magen skulle kunna vara sjukt eller att något förfärligt skulle kunna ske vid födseln. Många av oss har också upplevt rädslan och hjälplösheten när barnet skulle börja förskolan och bli helt utlämnat åt främmande människor.
Familjeterapeut Jesper Juul menar att oron främst är ett kvinnligt fenomen.
– Den vanligaste formen av oro – vissa mödrars nästan ständiga diffusa oro – är en cocktail av känslor: 1 del fruktan, 1 del ångest, 1 del misstro, 3 delar självupptagenhet, 1 del skuldkänsla, allt blandat med kärlek och omsorg samt till sist lite fåfänga som dekoration. Den smakar inte gott, innehåller inga värdefulla näringsämnen och varken barn eller ungdomar bryr sig om den.
Varför är så få män och pappor oroliga på det här sättet? Troligen har de hjälp av sin mer rationella läggning, menar Jesper Juul. De oroar sig sällan någon längre tid för saker som de ändå inte kan göra någonting åt. Sådant som de kan göra något åt inspirerar dem till handling, och i och med det slutar de att oroa sig. Men det finns också män och pappor som oroar sig åtskilligt mer än vad deras partner vet om eftersom kvinnorna förmodas bära all oro i familjen.
– Dessa män håller sin oro för sig själva för att förhindra att den dominerande känslan i familjen blir oro. I värsta fall riskerar de till och med att bli anklagade för att vara okänsliga och oengagerade, säger Jesper Juul.
Oro som gör oss till bättre föräldrar
Föräldrpsykolog Malin Alfvén, som vann stora psykologipriset 2011, menar att oron gör oss till bättre föräldrar.
– Dagens föräldrar har så mycket kunskap om barn och vill verkligen vara bra föräldrar. Kunskapen väcker också oro, men jag tror att all form av oro gör oss till bättre föräldrar.
Malin Alfvén menar att det har skett en attitydförändring i hur samhället betraktar barns svårigheter. För bara 20 år sen frågade många föräldrar ”Vad är det för fel på Pelle?” I dag är det inte en enda förälder som säger så. De frågar istället ”Vad har vi gjort för fel?”
– Dagens föräldrar har alltför höga krav på sig själva, och de tror att allt som är problematiskt med barnen orsakats av brister i föräldraskapet.
I motiveringen till vinsten av stora psykologipriset står att Malin Alfvén betonar vikten av att sprida kunskaper om föräldrarollen till allmänheten, så att färre föräldrar ska behöva må dåligt.
– Att vara en superförälder, det är det allra värsta vi kan vara! Vi måste visa våra ungar att vi är mänskliga med alla fel och brister, och visa dem att vi tillsammans kan lösa problemen, säger Malin Alfvén.
I detta håller Jesper Juul med. Han talar ofta om att alla i familjen måste få sina behov tillgodosedda, att föräldrar inte ska leva endast för sina barn och ska inte offra sig själv för dem.
Barnpsykolog Eva Tedgård lyfter fram den biologiska aspekten som börjar under graviditeten.
– Att vara gravid och att föda barn är en stor påfrestning, både fysiskt och psykiskt. Att bli förälder är nog den största omställningen man gör i sitt liv. Som kvinna är man mycket känslig, nästa hudlös, strax efter att barnet fötts. Känsligheten underlättar för den nyblivna mamman att öppna sitt hjärta för den nya familjemedlemmen, men gör henne också mer ömtålig.
10-15% av alla nyförlösta kvinnor blir deprimerade efter förlossningen. Riskfaktorer för att bli deprimerad är om det finns depression i släkten, om kvinnan varit deprimerad tidigare eller om stödet från partnern är bristfälligt.
– Det är mycket angeläget att snabbt ge stöd så att kvinnan får chans att återhämta sig igen, säger Eva Tedgård.
Läs mer: Världens lyckligaste – eller?
Berättigad oro och konstruktiva lösningar
Det finns massor av saker att oroa sig för. Dataspel, teve, dåliga kamrater, okänsliga lärare och pedagoger, öl, sprit, pornografi, trafik, tonårsgraviditet och narkotika.
– Tillvaron är full av obehagliga realiteter, inklusive den konstanta risken för att dö. Men lyckligtvis är det så att vår livskvalitet och kvaliteten hos våra relationer till andra inte beror på det som händer utan på vårt sätt att förhålla oss till det. Antingen ser vi oron i ögonen och accepterar utmaningen eller också blir vi offer, säger Jesper Juul.
Att vara orolig ibland är en del av att vara förälder och något man bör dela med sin partner och vänner för att konstruktivt försöka hitta en lösning, menar han.
– Detta sätt att oroa sig innebär ju egentligen bara att man reflekterar över saker och förbereder sig på barnens närmaste framtid vad gäller skolgång, nya vänner, nya krav och så vidare. Men belasta inte era barn med det. De märker er misstro och deras självförtroende tar skada.
Jesper Juul uppmanar dagens föräldrar att inte låta oron bli en livsstil.
– Ingen har glädje av att man ständigt är orolig. Det är tvärtom en belastning för alla som är tvungna att leva i ens närhet.
Men om oron inte lämnar? Vad ska man göra?
– Man kan bara försöka inse att man slösar en massa energi som man inte får något för. Det är ungefär på samma sätt som med den diffusa skuldkänsla som är så vanlig hos moderna föräldrar. Den är ett slags alibi för att vara passiv, för att inte göra något och för att inte välja, säger Jesper Juul.
Källor:
Psykologifabriken
Pearson Assessment
