Ingenting annat än toppbetyg i alla ämnen godkändes, hon tvingade döttrarna Sophia och Louisa att öva på piano- och fiolläxan flera timmar varje dag, de fick varken ta paus eller dricka vatten innan det klingade som det skulle. Och att sova över hos kompisar eller titta på TV var det inte tal om.
 |
| The battle of the tiger mother |
Hon kallar sig själv för Tigermamman, och ligger i topp på de amerikanska
boksäljarlistorna med ”The battle of the tiger mother”, (Tigermammans stridsrop, i svensk översättning). Uppvuxen i USA med invandrade föräldrar från Filippinerna har juridikprofessor Amy Chua själv fått en hård uppfostran som handlar om att nå framgång i livet.
– Det är ingen tillfällighet att det är så många mattegenier och musikbegåvningar i kinesiska familjer. Även när västerländska föräldrar tycker att de är stränga är de som regel långt
ifrån att vara en kinesisk förälder. Till exempel har jag västerländska vänner som tycker att de är stränga när de kräver att barnen ska öva på sitt instrument en halvtimme varje dag. En timme är max. För en kinesisk förälder är den första timmen den lättaste. Det är timme två och tre som är de svåra att ta sig igenom.
Accepterade inte dotterns födelsedagsteckning
Och det var i den andan Amy Chua vägrade ta emot födelsedagsteckningen som dottern, då fyra år, ritat till henne. Med ett leende ansikte på utsidan och med texten ”Grattis på födelsedagen mamma” Love Lulu” på insidan.
”Detta är inte bra nog, jag vill inte ha denna teckning. Jag vill ha ett som du har använt tid och kraft på”, sa Chua till dottern.
|
Här är listan på saker Amy Chuas |
|
• Sova över hos vänner |
– Många säger att mitt sätt att uppfostra mina barn på är misshandel, säger Amy Chua. Att tvinga barn att spela piano eller plugga matte i två timmar utan paus är liksom inte bra. Men för asiater är det mer chockerande vad västerländska barn får lov att göra. Klä sig som de vill, vara ute så länge de vill, festa, dricka alkohol, ta droger. Föräldrarna förbereder dem inte på framtiden. Det kan man väl också kalla misshandel.
Curling eller Tiger – olika föräldrartyper
Debatten kring Tigermamman och antalet upprörda kommentarer kring hennes bok har varit minst sagt livlig. En av de som nyanserat kritiken mot Amy Chua är Babyvärldens samarbetspartner familjeterapeut Jesper Juul.
– Detta är en framstående bok skriven av en framstående mor. Hon har gjort det hon menar är rätt och riktigt med sina barn och investerat mängder av timmar varje dag på projektet. Men inte under någon omständighet vill jag rekommendera skandinaviska föräldrar att kopiera Chuas uppfostringsmetoder. Enligt min mening kommer hennes beteende bli betraktat inte bara som brutalt, men också som ren brist på omsorg och som misshandel i vår västerländska kultur.
Catarina Furmark är leg psykolog och även seminarieutbildare i Jesper Juuls anda:
– Jag möter mycket sällan, för att inte säga aldrig, föräldrar som inte vill sina små barn väl. För mig är de handlingar som Amy Chua beskriver, raka motsatsen till respekt, likvärdighet och ömsesidighet, säger Catarina Furmark.
Omtyckt oavsett prestation
Ett barn som lärt sig att det är bäst att vara föräldern till lags i alla lägen kan tyckas behagligt, men om barnet måste anpassa sig alltför ofta, och under lång tid, leder det till att barnet förlorar kontakt med sina egna önskningar och behov menar Furmark.
– Att som vuxen lyssna och bekräfta vårt barn, även när vi inte tycker lika, ger vårt barn en genuin känsla av egenvärde. Det skapar en trygghet hos barnet; ”Jag är omtyckt och värderad för den jag är, inte för vad jag presterar. Mina behov tas på allvar, mina önskningar får plats i den här familjen”.
Att lyssna på barnets behov och önskningar visar barnet att även andras behov och önskningar är värda att lyssnas på.
– I grunden handlar det om vad man har för mål med sin ”uppfostran” – är det ett högpresterande barn man önskar, oavsett psykisk hälsa och levnadskonst? Eller en människa som kan få ett rikt liv med nära relationer, säger Furmark.
Tigermamman ångrar sig
Enligt en artikel i brittiska The Guardian ska man inte se boken om Tigermamman som en rådgivningsbok utan som en berättelse om ett psykologiskt krig mellan en ”kinesisk” mamma och hennes ”västerländska dotter”. De framgångsrika barnen började protestera. Amy Chua hittade bitmärken på pianot. Det var den äldsta dottern Sophia som gav utlopp för sin frustration. Den yngre dottern Lulu var trotsig både mot lärare och föräldrarna och pratade öppet om sina hemska hemförhållanden.
I artikeln berättar Amy Chua om hur hon ångrar mycket av det hon gjort mot sina barn och om hur hennes yngstas dotters revolt fick henne att tänka om.
– Bokskrivandet blev ett slags familjeterapi, säger Chua. Maken och döttrarna var delaktiga hela tiden.
Försvarar sin mamma
Döttrarna är idag 15 och 18 år och 18-åriga Sophia försvarar nu sin mamma mot kritiken:
– Att växa upp med dig var ingen tebjudning, det erkänner jag. Men nu när jag ska flytta ut är jag glad för att ni uppfostrade mig på det sättet ni gjorde. Jag tror att er stränga uppfostran har gjort mig mer självständig, skriver Sophia Chua-Rubenfeld i Washington Post.
