Angelika föddes med ett mycket allvarligt hjärtfel och genomgick sin tredje öppna hjärtoperation då hon var cirka ett och ett halvt år gammal. Efter operationen fick Angelika flera komplikationer och blev kvar på sjukhuset till dess att hon dog nästan ett halvt år senare. Att de oundvikliga skulle ske var något som föräldrarna visste om redan ett par veckor innan det skedde. Därför klarade de av att förlika sig med tanken att dottern skulle dö.
Även om det gjorde fruktansvärt ont att ta farväl av Angelika, så önskar mamma Elin få fram att dotterns död var både fridfull och välkommen. Här är hennes egna ord om familjens sista timmar med Angelika.
Det är en behaglig stämning i rummet.
Radion surrar lågt i bakgrunden och vi småpratar.
Det verkar som om alla har funnit en inre ro och vi har åter börjat kunna le.
Alla tankar som har plågat oss de senaste veckorna har ebbat ut.
Allt slit, frustrationen och rädslan som plågat oss så länge har släppt sitt grepp.
Snart är det över.
Angelika vill sitta i knät, gosa med var och en, och vi njuter alla i tur och ordning av hennes närhet.
Det var länge sedan sist, då hon annars inte haft tid att sitta i knä.
Det kommer och går människor hela dagen, men fram på eftermiddagen är vi alla samlade, alla vi som står henne allra närmast.
Vi pratar om roliga saker som Angelika gjort och ler lite, innan allt åter blir stilla.
Storasyster har inte tid till att bara sitta stilla och minnas så hon far titt som tätt runt som en bekymringsfri fågel. Hon är dock ofta inne på rummet och på kvällen innan hon lägger sig får vi alla godnattkramar.
Jag har Angelika i knät, vaggar henne, stryker henne sakta över håret, håller hennes hand och viskar hur glad jag är i henne.
Att jag alltid vill älska henne.
Att hon kan slappna av nu.
Farmor väntar på henne…
Så får hon ligga i sängen sin och sova ifred.
Med hennes händer i mina, försvinner hon in i drömmarnas land.
 |
| Storasyster Amalie och lillasyster Tirill vid Angelikas grav |
Runt midnatt ändras stämningen.
Det blir anspänt, väntande, nu sker det något snart…
Jag får åter Angelika i knät, vaggar, nynnar, gosar och viskar…
Lugn gumman…
Detta går bra älsklingen…
Hyssj…
Glad i dig…
Nu sker det.
Hon kämpar.
Som hon har gjort i drygt tre år nu.
Men denna gång till ingen nytta…
Hyssj, gumman min…
Farmor väntar…
….
Nu är du fri…
Angelika dog den 2 augusti 2009. I januari 2011 fick Elin och Tore Helleren en dotter till, och Amalie blev storasyster till lilla Tirill
