Hur minskar man frustration och ilska
För barnet är maktskillnaden er emellan väldigt frustrerande. Det är viktigt att du använder den makt du har med kärlek, respekt, inlevelse och klokhet. Var vänlig men bestämd och förklara för barnet varför det inte kan göra det som det har lust till. Om du ofta ger efter lär sig barnet att trots lönar sig. Straff fungerar i regel tvärtemot vad det var tänkt, däremot är det viktigt med positiv respons när barnet uppför sig bra. I vissa fall kan det vara klokt att ignorera aggressiva handlingar och vredesutbrott, så länge det inte händer något som skadar andra.
Tänk igenom vilka situationer som kan utlösa konflikter och försök se till att det inte blir alltför många frustrerande situationer för barnet. Det innebär inte att du ska låta barnet bestämma allting själv, men försök ändå att vara så hänsynsfull som möjligt när du måste göra något som barnet inte tycker om eller hindrar barnet från att göra något det har lust till.
Barnet behöver känna att man lyssnar på det, så försök också att ge lite i era konflikter, utan att du avviker från det som ni har sagt. Här gäller det också att komma ihåg att om du är lyhörd för barnets intressen och försöker få till stånd ett samarbete där ni tillsammans planerar vad barnet kan göra och på vilket sätt, så kommer barnet också lättare förstå vad det inte kan göra. Om barnets handlingar styrs på ett sådant positivt sätt kommer konflikterna att minska samtidigt som det ger bättre förutsättningar för kontakter och samarbete. Konflikter kan till viss del förebyggas genom att man förbereder barnet och gör vissa överenskommelser i förväg. Du bör vara tydlig med vad du förväntar dig och visa att du känner tilltro till barnet.
Undvik att säga: ”I dag vill jag inte höra en massa tjat om att vi ska köpa godis i affären.” Säg hellre: ”I dag ska vi inte köpa godis, men du kan välja om vi ska köpa bananer eller äpplen.” Beröm barnet om det håller överenskommelsen. Skulle det inte gå som du har tänkt får du försöka att behålla ditt lugn och visa barnet att du är övertygad om att det kommer att gå bra nästa gång. ”Du blev visst väldigt arg i dag, men nästa gång som vi har en sådan här överenskommelse kommer du säkert att fixa det.”
Prata om känslor
När barnet är moget för det och ”tillgängligt” – alltså inte ursinnigt – kan du påminna om att man kan försöka berätta med ord vad man vill ha i stället för att gråta och skrika. I sådana samtal är det viktigt att skilja mellan acceptansen för känslor och acceptansen för handlingar. Alla känslor är acceptabla och barnet ska aldrig behöva skämmas över de känslor det har inombords. Men känslorna måste komma till uttryck på ett sätt som inte är till skada för omgivningen. När du märker att barnet klarar att uttrycka ilska och andra svåra känslor på ett mer ändamålsenligt sätt, är det viktigt att ge mycket positiv respons så att barnet förstår att det är på rätt väg.
Empati
Om barnet får en medvetenhet och ett språk för sina egna känslor, blir det också lättare att förstå vad andra människor känner och hur de mår. Du kan hjälpa barnet att utveckla förmågan till empati (inlevelse i andras känslor) t.ex. genom att prata om hur ont det gör inombords när någon har slagit sig eller är ledsen av en eller annan anledning. Redan när barn är i den här åldern kan du se att de gärna vill trösta när det märker att någon har ont.
Drama i butikskön
Försök att inte tänka så mycket på vad omgivningen tycker om barnets trots och låt inte barnet märka att dåligt beteende gör dig ängslig. Om barnet ser att det kan påverka dig med sitt raseri, har det fått en effektiv metod för att få sin vilja igenom. Även om det inte är så lätt är det bästa du kan göra att inte bli särskilt påverkad av barnets trotsbeteende.
Tänk på att exemplets makt är stor! Om du själv reagerar våldsamt när du är arg, är det svårt att lära barnet att reagera på ett mer ändamålsenligt sätt. När barnet kommer i trotsåldern upptäcker en del föräldrar att de själva måste jobba lite med att få kontroll över sina känslor. Prata gärna med BVC om du märker att ditt sätt att reagera på barnets trots inte är till fördel för barnet. Det samma gäller om du tycker att trotsbeteendet vara längre än normalt.
Alternativet till ett negativt ”inte” är en positiv uppmaning. I stället för att säga ”Rör den inte!” kan man säga: ”Håll händerna längs sidan.” I stället för att säga ”Spring inte!” kan man säga: ”Gå långsamt!"
Bestämma själv
Det starka självständighetsbehovet kan vara frustrerande för många föräldrar, men du får inte glömma att valsituationer och förhandlingar kan ge möjlighet till viktiga upplevelser och bra träning för barnet. Detta är positivt för språkutvecklingen och barnet får bekräftat att det kan påverka sin omgivning. Låt gärna barnet välja vilken mössa det ska på sig när ni går ut eller om det ska ha leverpastej eller ost på smörgåsen. Men det kan ändå vara klokt att begränsa valsituationerna så att barnet inte blir överväldigat. Låt barnet välja i sådana situationer som det klarar av.
Om det blir alltför många förhandlingssituationer under dagen kan det lätt bli jobbigt både för barnet och för dig. Det är heller inte så bra om förhandlingarna börjar när du redan har sagt nej. I samtal med större barn kan du ibland säga att du bestämde dig lite för fort och att du har tänkt om och tycker att barnet hade rätt. Men för de minsta barnen känns det tryggt och bra att veta att ett ja betyder ett ja och ett nej betyder ett nej.
Det ökade självständighetsbehovet gör att barn i den här åldern inte så gärna följer ”order”. ”Ta på dig mössan” eller ”hämta dina skor” fungerar inte så bra. Men du kan alltid stimulera barnets nyfikenhet och engagemang genom att t.ex. säga: ”Var ligger din mössa? Klarar du att ta på den själv?” Barnet får visa vad det klarar av i stället för att känna sig kommenderat och då går allting lite lättare.
Hjälpa till
Nu klarar barnet att utföra små uppgifter i hemmet och många tycker också att det är roligt att hjälpa till i hemmet och trädgården. I samband med tvätt, matlagning, trädgårdsarbete och reparationer har barnet många möjligheter att hjälpa till. Det är bra för barnet att få känna att saker och ting inte hade fungerat lika bra hemma om inte barnet hade tagit hand om en del uppgifter. Både små och stora mår bra av att känna att de har en viktig plats att fylla i familjen.
Du kan också lära barnet att ställa i ordning efter små olyckor. Om ett barn välter sitt glas kan du visa hur man tar fram disktrasan eller hushållspapper och torkar upp själv. Detta är inget straff, utan helt enkelt en möjlighet att visa att barnet kan klara sådana små problem på egen hand. Om man spiller något är det bara att torka upp. Om man tappar något så tar man upp det igen. Värre än så är det inte.
Måltider
Måltiderna är viktiga tidpunkter då familjen samlas, och de flesta familjer brukar eftersträva att familjemedlemmarna ska samlas till minst en måltid varje dag. Detta är ett viktigt inlärningstillfälle för barnet. Här får det höra berättelser från världen utanför hemmet, vad äldre syskon har varit med om i skolan eller vad som har hänt på mammas och pappas jobb under dagen. Efterhand kommer barnet själv att bidra till att berätta om dagens upplevelser.
Barnet har en hel del att lära sig om man uppför sig vid bordet. Det behöver ha motoriska färdigheter för att äta med sked och gaffel och dricka från en mugg eller ett glas. Här måste det ofta testa sig fram – och därmed blir det också en hel del spill och kladd. Vid en viss tidpunkt kan man också förvänta sig att barnet har lärt sig att sitta stilla en stund, att det inte ska springa till och från bordet medan det äter, att det ska kunna smaka på – och helst också tycka om – många olika slags mat.
Tänkt på att dina förväntningar på hur barnet ska bete sig vid matbordet måste vara i linje med barnets mognadsnivå. Försök fokusera på det som barnet faktiskt klarar av under måltiden, t.ex. att det klarar att dricka utan att spilla eller att det kommer ihåg att äta med skeden i stället för fingrarna. Det ökar förutsättningarna för att måltiden ska bli en avslappnad stund för alla i familjen. Bordsskicket bidrar till trevnaden kring bordet, men trevnaden kring bordet bidrar nog också till att barnet lättare lär sig ett bra bordsskick.
