När det gäller problem med läggning och sömn är det som regel tre olika hänseenden som är avgörande och dessa finns alla inuti huvudet på föräldrarna.
Läs också: Lär ditt barn att sova
Stress är sömnens värsta fiende
Den första sidan av saken handlar om alla de klassiska råden gällande sömn. Råd som i sig själva är väldigt förnuftiga. Problemet är bara att man som förälder inte ser på dem som generella råd och en vägledning utan som regler som ska följas punkt till och pricka. Detta påverkar stämningen kring läggningsstunden och gör den till en insats som ska klaras av. Något som skapar stress hos bägge parter. Och stress är sömnens värsta fiende för såväl barn som vuxna.
Snedvridna förväntningar
Den andra sidan av saken handlar om en felaktig tro och en förmodan att alla friska barn förväntas falla i sömn efter cirka en halvtimme och därefter sova tryggt till nästa morgon. Tvärt emot visar forskning att sömnmönstret hos 45 procent av alla barn i västvärlden är betydligt mer oregelbundet. I klarspråk betyder det att 45 procent av alla barn varje natt har problem med att falla i sömn när föräldrarna själva tycker att de borde göra det. Barn som dessutom gärna vaknar en eller flera gånger under loppen av natten. Därtill är det inte samma 45 procent som natt efter natt har dessa problem varför det normala vad det gäller insomning och sömnmönster är just att det faktum att den är varierande och högst personlig. Detta trots att vi i tre generationer i enlighet med rådande normer försökt få våra barn att anamma sovvanor som utgått från att alla friska barn ska klara av att somna och sova enligt samma mönster.
Likvärdig dialog
Den tredje sidan av saken handlar om föräldrarnas ledarskap. Detta är det enskilda område som utgjort den absolut största utmaningen för föräldrar de senaste 10-15 åren. En uppfordran som föräldrar kommer att tvingas brottas med även långt in i framtiden. Därför måste var och en själv komma fram till vad som fungerar bäst i den egna familjen.
Jag stöter i mitt arbete ofta på två ytterligheter vad det gäller barn och sömn. Den ena ytterligheten är de föräldrar som allt för kompromisslöst håller sig till råd och rekommendationer, med resultatet att barnen motsträviga och omedgörliga. Den andra ytterligheten är de föräldrar som å ena sidan vill göra allt rätt och som på den andra sidan är rädda för att skada sina barn. Resultatet blir då ofta att barnen tar över och att barnens lust och olust bestämmer föräldrarnas riktlinjer.
Bägge dessa ytterligheter har det gemensamt att det är insatsen som hamnar i centrum. Föräldrarna ser på hela förloppet som en prestation som de måste lyckas med för att vara bra föräldrar. Det vill säga att man som förälder är mer upptagen av sin självbild än barnens och familjens samlade trivsel.
Lång omställningsprocess
Ett barn som kommer till världen efter nio månader i mammas mage där barnet själv bestämt när det ska äta och sova utefter det egna behovet, behöver självklart tid till att finna sig tillrätta i en helt annan värld. En värld där klockan och familjens behov styr vanor och rutiner. Första fasen i denna omställningsprocess varar minst sex veckor om den får fortlöpa harmoniskt och okomplicerad. Ofta varar den längre. I jämförelse behöver de flesta vuxna som ska anpassa sig till en ny kultur upp emot ett år för att kunna fungera hjälpligt.
Man kan diskutera om anpassning till ett bestämt sovmönster verkligen har med uppfostran att göra. Jag menar att det är oklokt och skapar långt fler konflikter än de flesta kan lösa. Faktum är att barn som är trötta gärna vill sova. Precis som hungriga barn gärna vill äta. I stället är det barnens naturliga behov, som emellan åt hamnar i konflikt med föräldrarnas behov eller förväntningar.
Därför behöver barn vänlig, empatisk vägledning istället för uppfostran. På samma sätt som ett adopterat barn som hamnar i en ny kultur behöver vägledning för att kunna anpassa sig till ett nytt liv.
Hur man undviker konflikter
Är det då inte viktigt för barnens hälsa och välmående att de får tillräckligt med sömn och är det inte föräldrarnas ansvar att se till att de får det? Jo, självklart men, som alltid handlar det inte om vilken metod man anammar utan om hur man går tillväga.
I nästa artikel återkommer jag med några råd på hur man kan undvika att det uppstår konflikter i samband med läggning och sömn och hur dessa kan lösas. Men råd blir goda råd först när de anpassas efter det enskilda barnets och den enskilda familjens behov.
Här följer några av de aspekter som ofta ger upphov till problem:
* Föräldrarnas stress – vare sig den härrör från jobb, livsstil, osäkerhet eller prestationsbehov.
* Barns stress. Många, speciellt barn mellan ett och tre år som går på dagis, är långt mer stressade än de borde vara. Det skapar problem på många fronter i synnerhet om barnen inte kan lära sig att ”stressa ned” när de är hemma.
* Barn är i likhet med vuxna antingen A- eller B-människor.
* Konflikter mellan föräldrarna märks tydligt hos även väldigt små barn och gör dem otrygga. Det skadar dem inte men gör att det blir extra svårt för dem att varva ner och somna.
* Nya syskon, dödsfall i familjen och alla andra stora händelser i livet påverkar barn på samma sätt som de påverkar vuxna.
I tre generationer har experter och föräldrar försökt att skapa sunda sovmönster hos barn som de ska ha hela livet. Hittills har det resulterat i att mer än 60 procent av alla vuxna har stora problem med antingen somna eller överhuvudtaget kunna sova. I denna grupp använder runt 80 procent regelbundet sömnmedel eller alkohol för att få den sömn som de har behov av.
Kanske är tiden mogen för att omvärdera dagens normer och rutiner?
