De flesta är överens om att det är nästan omöjligt att föreställa sig hur livet blir efter att ens första barn blir fött – särskilt om det är första gången man blir förälder. En av de saker som kommer att ske är att barnet kommer att suga åt sig så mycket tid och uppmärksamhet att det sällan blir tid och överskott över att tänka och filosofera över livet. Därför kan det vara en bra idé att prata om drömmare, föreställningar och förväntningar under graviditeten.
Jag äger mina förväntningar
Förväntningarna, speciellt de vi har inför varandra som partner och föräldrar, är potentiellt farliga. Detta för att vi har en olycklig tendens att göra varandra ansvariga för de förväntningar vi själv har inför den andre. Det slutar ofta i många små och stora konflikter, där någon av dem har en tendens att hänga sig fast och bli ett konstant irritationsmoment. Nästan som en sten i skon.
Mina förväntningar på dig och oss är mitt ansvar, och dina är dina. Ju mer vi klarar att prata öppet om dem desto mindre destruktiva blir de. Kom också ihåg att förväntningarna handlar om en framtid som vi faktiskt inte kan förutse. Frågorna här nedanför är en bra checklista att använda som utgångspunkt i de mellan fem och tio samtal som ideellt sett är nödvändiga innan förlossningen.
Eftersom mina förväntningar är mina och en produkt av min hjärna kan de egentligen inte diskuteras. Men förväntningar kan ställas mot varandra, jämföras, korrigeras och justeras. Prova att ta utgångspunkt med: ”Ikväll ska jag visa dig min inre film och nästa gång ser vi din”.
Hur föreställer jag mig själv som mamma/pappa?
Hur tror jag du ser på mig som mamma/pappa?
Vilka förväntningar har jag på dig som mamma/pappa?
Vilka förväntningar har jag på mig själv som partner efter att barnet är fött?
Vilka förväntningar har jag på dig som partner?
Vilka förväntningar har jag på mina/dina föräldrar som en del av vårt nätverk och vilka har du?
Vad är jag mest rädd för med tanke på mig själv som mamma/pappa och när jag tänker på dig
Chansen till ett bra samtal är bäst om ni tar en fråga om dagen och inte låter samtalen hålla på timvis. När du hör din partner säga något du inte gillar eller som gör dig nervös eller rädd så notera det till ett senare tillfälle när just sådana saker står på dagordningen. Om allting hela tiden ska diskuteras när det nämns blir öppenheten mindre och självcensuren sätter in.
Omöjligt att förstå varandra
Vid denna tidpunkt i ett förhållande (senast vid denna tidpunkt!) är det viktigt att påminna sig själv och varandra på att män och kvinnor egentligen inte kan förstå varandra! Vi tänker, upplever, känner och uttrycker oss helt olika. Egentligen är det ett litet mirakel när vi till och från upplever att vi blir förstådda.
Tvärtom vad många tänker, har förståelse och kärlek väldigt lite med varandra att göra. ”Om hon verkligen älskar mig borde hon förstå mig!” Så är det inte. Förälskelse innebär ofta en upplevelse av att äntligen ha träffat en människa som förstår oss, men det är dessvärre i princip en illusion. I bästa fall tillför partnerns kärlek sympati, intresse, nyfikenhet och kärleksfull vilja att korrigera sig och utvecklas.
Just därför är dessa samtal om – och jämförelse av – förväntningar och drömmar så viktiga i denna tidpunkt i en familjs utveckling. Senare samtal om illusioner som krossades, besvikelser och brustna drömmar leder sällan till något konstruktivt
