”Det händer något i oss när vi ställs inför det nya livet, när vi känner ansvaret, glädjen, styrkan och sårbarheten, samtidigt. Vi älskar, reservationslöst. Vi får inte ens något riktigt svar den första tiden, men vi vet att vi älskar. Vi ger. Kärlek. I sådana ögonblick tror jag att vi uppbådar det absolut största och bästa i vår kapacitet som människor – vår möjlighet att gå utanför oss själva och se oss själva i en annan människa. Vi använder vår förmåga till empati. Den som vi kan vidga i det oändliga för att vi hela tiden får kärlek tillbaka.
Näringen i föräldraskapets kärleksrelation är närhet. Du måste vara där. Från första början. När barnen blivit stora nog att sms:a och FB:a gäller andra regler men till dess – du måste vara där. Föräldrarelationen är unik. Den gäller för hela livet och den är individuell. Den kan inte delas.”
Gudrun Schyman, politiker Feministiskt perspektiv
Martina Thun: ”Jag ville inte dela ett jädra skit”
Josefin Brink: ”Framtidens pappor kommer inte vilja vara främlingar för sina barn”
Annie Johansson: ”Jag tror att vi snart kommer prata om lattefarsor”
Behrang Miri: ”Jag ifrågasatte min papparoll”
Hasse Bronten: ”Det mänskliga mötet viktigare än maskiner”
Tess Merkel: ”Är vi fortfarande så fångade i samhällets mönster?”
Zanyar Adami: ”Så många hinder i vägen”
Unni Drougge: ”Kan inte komma närmare det som kallas lycka”
