”Jag minns som det vore igår – min dotter föddes och det måste ha varit bland de vackraste och finaste ögonblicken i mitt liv. Dagarna gick och från renodlad glädje började jag i princip att enbart ifrågasätta mig själv. Varför känner jag inte den direkta kopplingen till min dotter?
Det kändes så naturligt för hennes mamma att i princip direkt få den relationen och kopplingen till min dotter och på sätt och vis direkt gå in i en beskyddande och omhändertagande mammaroll (även om det inte har varit så enkelt för henne som jag trodde inledningsvis).
Mitt ifrågasättande av mig själv kvarstod tills jag talade ut med en vän som jag alltid har sätt som en ”Super-Pappa”. Han har själv två barn och hans interaktion med barnen är fantastiskt att skåda.
Från att i princip tro att nu kommer han döma mig för att vara en usel person och en usel pappa och att jag kommer förflyttas in till ”skamvrån” till att bli så paff och stum då hans svar istället blev:
Behrang, det är helt otroligt – jag kände likadant!”
Behrang Miri, artist.
Hasse Bronten: ”Det mänskliga mötet viktigare än maskiner”
Tess Merkel: ”Är vi fortfarande så fångade i samhällets mönster?”
Zanyar Adami: ”Så många hinder i vägen”
Unni Drougge: ”Kan inte komma närmare det som kallas lycka”
