”Jag känner mig som en idiot för att jag har köpt julklappar till barnbarnen. Allt var kaos och ingen sa så mycket som ett tack!” ”Vi ville så gärna bara mysa tillsammans med barnen och min mans syster, med det blev slagsmål och kaos”.
”Barnbarnen uppför sig bortskämt och föräldrarna bryr sig inte. Barnen drunknar i julklappar och blir omöjliga.”
Fråga:
”Vi var sex vuxna och fem barn som firade en familjejul. Inom loppet av tio minuter var allt ett kaos av skrikande ungar och julklappspapper överallt. Ingen såg ut att glädja sig över något. Hur kan vi få det annorlunda nästa jul?”
Svar:
Alla familjer och sällskap har användning för några regler som skapar goda och konstruktiva processer. Det går illa med för få eller inga regler. Lika illa går det med för många regler.
Julafton för familjerna i det postmoderna konsumtionssamhället blir i vilket fall inte speciellt trevlig om inte de vuxna tar ledarskapet och fastställer några få spelregler, vilka både kan förhindra kaos och bidra till att barnen kan lära sig vanlig hövlighet och anständighet. Det är naturligtvis beroende av vad familjen och de vuxna vill. I det följande tar jag utgångspunkt i att de vuxna gärna vill skapa tradition i familjen istället för att uppleva kaos eller att barnen övertar makten. De barnen i verkligheten gör, är att fylla ut det vakuum som borde vara fyllt av de vuxnas ledarskap och ansvar för att skapa en tradition kring utdelningen av julklapparna.
Läs mer: Låt ungarna bråka
Innan konsumtions- och överflödssamhället blev ett faktum, så fick barn några få julklappar som de behövde. Där det fanns pengar över, fick de kanske en leksak eller två. Idag har jag en känsla av att många föräldrar och far/morföräldrar menar att barnen skall få precis allt som de önskar sig och att de konkurrerar om att ge de dyraste presenterna. Julklapparna har alltså med andra ord blivit en statussymbol för de vuxna på barnens premisser. Detta slutar oftast med att bli en obehaglig upplevelse för alla parter. Det gäller också de vuxnas inköp av de många julklapparna som helt eller delvis har förlorat sin magi och bara blir föremål för barnens kortvariga gunst.
Men är då inte julen barnens fest? Jo så säger i varje fall delar av den kristna traditionen som firar Jesu födelse. Med det innebär en fest som är till glädje för barnen – inte en sammankomst där de blir förvirrade, frustrerade, rådvilla, asociala och krävande för att de vuxna i missriktad barnvänlighet abdikerar från ledarskapet.
Några råd
Låt mig därför försöka definiera ett par principer och därefter föreslå en ”spelplan” för denna speciella kväll:
- Barns önskelistor är ett uttryck för deras önskningar och en hjälp för vuxna som inte omedelbart har egna idéer. Det är inte en diktamen som de vuxna är förpliktigade att följa:
- En bra gåva är en gåva som den vuxne har tänkt över och bestämmer sig för att ge till barnet – för att man har lust till det. Det snarare än priset är det som ger gåvan ett värde.
- Att ta emot en gåva från en annan människa är ett privilegium – inte en självklar rättighet. Ge gärna de mindre och mest otåliga barnen en mindre julklapp från tex tomten på förmiddagen eller tidigt på eftermiddagen. Håll barnen ifrån julgranen efter att den har klätts och pyntats och julklapparna lagts på plats under det.
- Planlägg julmåltiden så att även de minsta barnen har en chans att hålla sig vakna ytterligare några timmar efteråt.
- Låt en av föräldrarna tända ljusen på julgranen tillsammans med ett av barnen innan resten av familjen kommer in i rummet. Sjung och dansa kring julgranen, om detta är en tradition i familjen. När alla sen har satt sig ned med kaffe, småkakor och konfekt inom räckhåll, kan julklapparna delas ut enligt följande system:
- Ta tid på er. Barnen går var och en i sin tur fram och hämtar en julklapp som inte är till barnet självt. De överlämnar den till mottagaren som ges tid till att öppna den, glädja sig och tacka givaren – innan nästa julklapp hämtas fram. Så fortsätter det tills alla julklapparna har öppnats, tackats för och kommenterats
Julafton är inte den rätta tidpunkten för en målinriktad och hurtig uppfostran. Det är tillräckligt att de vuxna föregår med ett gott exempel. Då kommer nog barnen allt lära sig allt eftersom. Där det tidigare tillståndet i familjen har varit mer kaotiskt än präglat av tradition, är det en god idé om de vuxna presenterar de nya spelreglerna ett par dagar innan jul. Några barn blir frustrerade, men det går så småningom över så snart de märker fördelarna med det nya systemet.
Det här är inte avsett att framstå som det ”rätta” sättet att fira julafton på, utan som ett förslag som man kan använda sig av när man inte är tillfreds med utvecklingen förra året. Det är ingen anledning att ändra traditioner som alla trivs med.
Glädjefull jul!