I ett års tid har Jacob bett om att få börja på tennis. Den inbjudan kunde inte kommit lägligare. Via ett samarbete med en tennisskola 50 meter från förskolan hjälper förskolans personal de yngre med att gå till hallen byta om och sedan hämta dem efter avslutad träning. Känns lite tidigt att sätta en fyraåring i tennisskola, men han har bett om det så länge. Det är inte en sådan tennisskola som vi kanske tänker på när vi tänker tennis. Mer att lära känna bollen under leksamma former. De använder inte ens vanliga tennisbollar.
Tennis får nog den lilla börja på, ser fördelen med det och tänker tillbaka på när storebror spelade: hämta mitt på dagen utanför skolan, köra till tennis, sitta i hallens café en timme och sedan tillbaka till fritids och jag till jobbet. Tänker spontant på två ord: curlingförälder och stress.
Öppnar i alla fall alla de andra erbjudandena riktade till vår fyraåring: simskola, akrobatik, fotboll, dance, mulitsport, gymnastik och tennis igen. Veckans dagar räcker inte ens till för att kunna deltaga i alla aktiviteter, blir själv trött bara av att läsa om dem. Dessutom är de flesta tider förlagda mitt i middagstid.
Läser igenom vad det är för aktiviteter och känner efter. Simma är bra att kunna, men inte på eftermiddagen. Då leker vi anpassat efter vilken nivån förkolans lek varit under dagen, har ”playdates”. Ibland är det en trött lintott som inte ens har mer ork än att rita lite och hjälpa mamma med middagen. Undra hur den killen skulle vara på en timme aktrobatik? Nej jag vill inte veta. Jag vill ge mina barn harmoni, inte utmattningsdepression av stress.
Det kommer finnas tillfällen längre fram för aktiviteter, men nu har han mer behov av att leka än att påbörja en proffskarriär som elitgymnast. Det kan han välja själv om det är det han vill göra senare i livet.
Tennis har han bett om och det är mitt på dagen då han är pigg, det får han gå på. Simma vill jag att han ska kunna, ska se om det inte finns simskola på helgen. I och med att vi bor så nära vattnet är det ur säkerhetssynvinkel bra att barnen lär sig simma tidigt. Det handlar mer om säkerhet än en aktivitet.
I övrigt anser jag mig som förälder skyldig mina barn att ge dem harmoni i sin vardag, givetvis är fritidsaktiviteter viktigt längre fram när de blir äldre. Men en fyraåring behöver inte en massa påprackade aktiviteter efter förskolan. Det räcker gott med lek, matlagning och kärlek på eftermiddagarna.
För att inte tala om spontanfotboll på gräsmattan, det är roligt, avkopplande och stimulerande för hela familjen. Bäst av allt är att det står inte i kalendern, inte varje vecka samma tid, utan utövas när vi känner för det. Snart kan även lilla Sessan vara med. Ett barn till så är vi ett sjumannalag.
****
Jenny Nilsson är civilekonom, gift och bor på Lidingö i Stockholm. Hon har tre killar i åldrarna 4, 13 och 16 år samt en flicka på 1 år.
