Ingen ville leka med Mathias (2) – och personalen tog inte ansvar.
– Vi upplevde det som om att Mathias kunde få panik, dag som natt, och bara gråta. Hur mycket vi än tröstade, kunde vi inte få honom att sluta. Vi tänkte först att utbrotten säkert var vanliga för en tvååring, men snart märkte vi att gråtattackerna alltid kom i samband med att vi skulle åka till dagis, berättar Mathias mamma Katrine.
Hon blev orolig för sonen och tog därför kontakt med dagispersonalen för att höra huruvida det fanns någon förklaring.
– Under föräldrasamtalen berättade personalen att min son inte hade det bra. Min son var yngst av alla. På hans avdelning gick det både fem-sexåringar, och några få tvååringar.
– De äldre barnen klagade på att min son var äcklig för att han kladdade och sölade när han åt. Vid ett tillfälle i samband med att jag hämtade min son, var han kvar ute medan jag hämtade hans saker. När jag kom ut stod han grät. En mamma berättade att hennes dotter, som var mycket äldre, hade slagit honom. Han hade helt enkelt fåt stryk utan att vare sig personalen eller mamman ifråga försökt gripa in eller hindra det.
På dagis föreslog de att Katrine borde se till så att hennes son fick öva sig på att äta och få bättre bordsskick. På så sätt skulle de andra barnen säkert låta honom vara.
– Det tyckte jag var helt fel. Det är ju de vuxna dvs. personalen och inte barnen som har ansvar för att min son har det bra när han är på dagis. Kuratorn var helt enig med mig. Etter ett bra samtal med henne, försökte jag på nytt prata med dagispersonalen, men fick intrycket att de fortfarande tänkte att det hela var Mathias fel och att bara han sölade mindre så skulle mobbningen sluta av sig själv, berättar Katrine.
Enligt utbildningsförvaltningen är det personalens, dvs. de vuxnas, ansvar att se till att barnen på dagis har det bra och till exempel inte mobbas.
– Det är utan tvekan som så at det är personalens ansvar. Barnens välmående på dagis är ett ansvar i många led som ingen får blunda för. Som förälder ska man gå till nästa led i ansvarskedjan om man upplever det som att man inte får gehör, säger Hans Dahlin, förskoleinspektör på Utbildningsförvaltningen.
Katrine tog kontakt med dagisledningen och fick först intrycket att de såg allvarligt på situationen och att de skulle ta tag i saken.
– Men då vi träffades förnekade kvinnan jag träffade att det skulle finnas några tendenser till mobbning. Förskolan hade nämligen nolltolerans gällande mobbning och därför förekom inte mobbning på min sons dagis. Återigen kände jag det som att ingen lyssnade på mig.
Vad är mobbning
– Mobbning innebär att en eller flera personer utsätts för systematiska trakasserier inom en social grupp– Mobbning handlar i många fall om att skaffa sig makt och status och mobbare trivs med den makt det innebär att kunna kontrollera och trakassera en annan individ.– För att uppnå sitt mål behöver mobbarna den tysta massan till hjälp, det vill säga betraktare, som höjer mobbarens status genom att avstå från att ingripa.– Mobbning på dagis kan stoppas genom att de vuxna deltar aktivt och griper in när det är nödvändigt.
Nytt dagis
Katrine blev med tiden allt mer övertygad om att de inte var bra för Mathias att gå kvar på dagis.
– Det var helt förfärligt att lämna honom på dagis när jag viste att han inte hade det bra. Jag var verkligen tvungen att anstränga mig för att inte vända om och ta min son med mig. Min magkänsla skrek till mig om att något var fel, berättar Mathias mamma.
Tre månader av väntanAtt byta dagis från det gamla till det nya tog tre månader och under denna tid skulle Mathias vara kvar på sitt gamla dagis. En väntan som kändes allt för lång med följden att Mathias stannade hemma till dess att den nya dagisplatsen var ett faktum.
– I och med att personal och ansvariga förnekade det hela förstod vi aldrig tillfullo vad som pågick på dagis och hur illa det var. De bekräftade aldrig att det fanns ett problem. Sett ur det perspektivet var det helt rätt av oss att byta dagis. Vi hade helt enkelt inte något annat val
Bättre dagar
Även om Mathias fick en dålig dagisstart har flytten till det nya dagiset varit en stor positiv förändring.
Första dagen på dagis kom det inte en enda tår. Personalen tags sig an Mathias och såg till att han trivdes. Han ville faktiskt inte hem när vi kom och hämta honom första dagen. På det gamla dagiset blev han anklagad för att grisa men på det nya dagiset säger det att han är som vilken annan tvååring som helst.
– Jag har gråtit många glädjetårartårar den siste tiden. En dag när Mathias skulle gå ut, tog han på sig stövlarna och sa: "Dom här jag på nya dagis. Alla leker med mej där. Dagis är snäll".
 – och personalen tog inte ansvar.){kind=link}