Och jag ber och bönar ”snälla lite fisk, mums vad gott, fiskarna i havet, du vet som i boken.” Hon är oresonlig. Inga argument biter på henne. ”Kojv”, skriker hon. Kojv, kojv. Jag låtsas att jag inte begriper. ”Kojv”, säger hon och pekar med hela handen mot kylskåpet. Vad gör man?
Låter man ungen svälta tills hon börjar uppskatta min fantastiska fiskgryta eller ger man henne kojven? Det slutar med att jag äter upp hennes soppa också och hon springer runt med en kojv i handen. Utan nybakat bröd, utan närande grönsaker, utan mödosam tillagning. Så mycket för mitt ekotänkande, så mycket för hemlagat, närodlat, biodynamiskt. Sen pekar hon upp mot bokhyllan. ”Boook” säger hon. När jag försöker fresta med en ny bok skakar hon på huvudet. ”Muuuumjaumjau” envisas hon och vill att vi ska läsa samma bok som dagen innan och alla dagar innan dagen innan…”
