Så hjälper du barn med nattskräck

Nattskräck

Nattskräck kallas det när barnet får ett skräck- eller raserianfall efter det att det har somnat, i regel under de tre första timmarnas sömn. Barnet förefaller vara vaket och kan sätta sig upp eller resa sig i sängen och gråta våldsamt. Det verkar skärrat eller ilsket och kanske ser det ut som om det slåss mot någon eller något. Detta är inte detsamma som en mardröm.

Sådana anfall kan uppträda hos barn från tvåårsåldern och ända fram till tioårsåldern. Ett anfall kan upplevas som dramatiskt och skrämmande för den som ser det, men det är inte något ovanligt fenomen. Vissa barn kan ha ett enstaka anfall, men för andra är det vanligt förekommande.

Anfallen varar i mellan fem och femton minuter. I själva verket är barnet inte vaket utan i djup sömn. Det reagerar inte på dina försök till tröst, utan kommer snarare att försöka knuffa bort dig. Du bör därför inte försöka väcka eller lugna barnet, eftersom det ofta sätter sig till motvärn så att anfallet förstärks. Var närvarande och se till att barnet inte skadar sig. Efter anfallet kommer barnet till ro igen. Ofta somnar det utan att ha vaknat helt. Det är ingen mening att prata med barnet om händelsen nästa dag, för det kommer inte att minnas något av det som hände. Ett sådant samtal kommer därför bara att verka förvirrande.

Det är inte klarlagt vad som orsakar nattskräck. Vissa anser att det beror på att mognadsprocessen i hjärnan inte är avslutad, medan andra tror att barn med nattskräck har ”lagrad” energi som de måste få utlopp för. Om du tror att detta kan gälla för ditt barn kan det vara bra att se om det behöver få större möjligheter att röra på sig under dagen. Regelbundna sömnvanor med en lugn läggningsritual och samtal om positiva saker på sängkanten kan också rekommenderas.

Mardrömmar

Barn drömmer redan från födseln, men de första livaktiga mardrömmarna dyker i regel inte upp förrän barnet är tre–fyra år. För de minsta barnen gäller det bara att ge tröst så att de känner sig trygga igen. Äldre barn kan gärna få berätta vad de har drömt. Björnar, vargar, lejon och krokodiler förekommer ofta i de här drömmarna. Mardrömmar kan vara så skrämmande att det är svårt för barnet att somna om, och då behöver det tröst. Om barnet inte vaknar upp ur mardrömmen bör du sitta intill sängen.

Vid tre-fyraårsåldern kan du gärna försöka prata med barnet om mardrömmen under dagtid och kanske låta barnet rita eller måla vad det har drömt. Om barnet vill kan ni också försöka hitta på ett bra slut på den otäcka drömmen. Försök att göra det till en lek. Om detta fungerar kan du uppmuntra barnet att själv fantisera vidare på mardrömmarna när det vaknar av dem under natten.

Var selektiv när det gäller vilka program barnet får se på tv, särskilt före läggdags. Tv-tittande ger många starka intryck och det kan ha en negativ inverkan på sömnen. Böcker som läses på sängkanten ska kanske inte heller vara alltför spännande.

Mardrömmar som upprepas kan vara ett tecken på att barnet har problem som det kan behöva hjälp med att bearbeta. En ordentlig pratstund på sängkanten kan vara viktigt för barn som kämpar med något de inte klarar att sätta ord på. Godnatthistorier om andra barn som upplever samma problem kan kanske hjälpa barnet att formulera det som är svårt. Om du känner att du inte klarar att hantera det på egen hand kan det vara klokt att söka hjälp hos en läkare eller psykolog.