Om barnet: Avledning?
En tvååring är mycket bestämd och energisk, och det kan vara svårt att hantera oönskat beteende hos barn i den här åldern. Barn behöver få uppleva att de inte alltid kan få sin vilja igenom. De ska lära sig att anpassa sig till sociala situationer och gradvis träna sin självkontroll.
För barn är det också lättare att acceptera och förhålla sig till situationer där ”regeln” eller händelseutvecklingen är klar och tydlig än till situationer där de tror att de kan påverka utfallet om de bara är tillräckligt ihärdiga.
Men då och då ställs man inför situationer där barnet inte känner till utfallet eller där det inte är uppenbart vad som kommer att hända. Om du inte kan riskera att barnet får ett raserianfall i ett sådant läge – det kan vara på farmors födelsedagskalas eller när barnet är på undersökning på vårdcentralen – kan det vara skönt att veta att en tvååring känner nyfikenhet och entusiasm inför det allra mesta. Därför är det ofta inte så svårt att avleda barnet från en oönskad aktivitet genom att uppmärksamma det på något annat.
Exempel på avledningsmanövrer
- Give me five! Säg ”give me five” medan du håller upp handen så att barnet kan slå sin hand mot din. Visa olika sätt att göra det på: med en hand var, med båda händerna, högt upp (”high five”), långt ner (”low five”) och andra mer avancerade varianter.
- Ofarligt alternativ: Om barnet tycker om att slå och banka kan du skaffa en hammare i gummi eller en xylofon (för raseriutbrottet!). Om barnet tycker om att kasta saker kan det få en mjuk boll. Genom att ge barnet ett ofarligt alternativ skyddar du andra, mer utsatta, föremål i hemmet.
- Byteslek. Fyll en låda, ett skåp eller en låg hylla med några av barnets leksaker och böcker. Om barnet har fått tag i något som det inte borde leka med kan du säga: ”Ska vi byta? Jag är säker på att det ligger något fint i lådan.”
- Det var en gång … Avled barnets uppmärksamhet genom att hitta på en liten historia om barnet. ”Det var en gång en nyfiken liten flicka som hette …” (barnets namn).
- Frågor kan fungera bra som avledning. Du kan till exempel säga: ”Men vart har nallen tagit vägen?” eller ”Ska vi gå och se var kissekatten är?”
