Om barnet: Humörsvängningar
Raseriutbrotten når i regel sin kulmen när barnet är mellan två och tre år, och de är en normal om än påfrestande del av barnets utveckling. Barnet har verbala färdigheter men saknar ofta förmågan att verkligen kommunicera sina behov, och det kan upplevas som frustrerande.
Barnet har också fysiska färdigheter, men det klarar inte av att göra allt som det har lust till. Det har inte heller hunnit lära sig att hantera sina känslor. Det innebär att det är upplagt för raseriutbrott.
Raseriutbrotten brukar komma när barnet är trött, hungrigt eller ur slag, och när barnet upplever att situationen är frustrerande eller övermäktig. En så liten sak som att ett kex faller i golvet kan utlösa ett utbrott. Det beror i regel inte på kexet utan på en rad små besvikelser och frustrationsmoment under dagen.
Följ barnet för att se när på dagen humöret är på topp och när frustrationen tenderar att ta överhanden. Om du upptäcker när risken är som störst för ett raseriutbrott har du större möjligheter att avvärja dem. Se också till att skapa och bibehålla förutsägbara regler och kommunicera med barnet så klart och tydligt du kan. Ge gärna barnet några valmöjligheter.
Naturligtvis kommer det att uppstå situationer då du inte kan göra annat än att hantera utbrottet så gott det går och ge barnet stöd när det börjar lugna ner sig. Försök att ge mer uppmärksamhet åt önskat än åt oönskat beteende. Det är viktigt att komma ihåg att raseriutbrotten för de flesta barn är ett övergående fenomen som kommer att avta allteftersom barnet lär sig mer avancerade former av kommunikation och sociala färdigheter.
