Mellan fem och tio nya medlemmar registreras varje dag, enligt Jakobsson. Bland dem finns män som vill donera sperma utan kravet att barnet vid 18 års ålder kan ta reda på sin biologiske fars identitet.
Eventuella arvoden får personerna själva komma överens om.
– För mig handlar det inte om pengar. Jag tänker inte ta betalt, säger Erik som precis anmält sig som spermadonator på sajten. Jag kan tänka mig att hjälpa seriösa och mogna personer, i första hand heterosexuella par i fasta relationer. I övrigt beror det på dem som vill ha hjälp. Det viktiga för mig är att eventuella barn får en lugn och trygg uppväxt.
Erik hade inte en tanke på att lämna sperma för några år sedan. Men så råkade han ut för en sportolycka, hamnade på sjukhus och befann sig plötsligt i en situation där han var helt beroende av hjälp.
– Jag insåg att jag förväntade mig att samhället skulle hjälpa mig om och när jag blev skadad, trots att jag inte hade ställt upp och gjort någonting för samhället. Så då bestämde jag mig för att ge tillbaka! Jag blev blodgivare och anmälde mig som benmärgsdonator. I samband med det funderade jag också på spermiedonation. Efter testning fick jag grönt ljus från landstinget.
Om man ska lämna sperma inom den offentliga vården kan man inte påverka vem som är mottagare. Något Erik opponerar sig emot.
– Lagen är orättvis. Jag tycker att man antingen bör ha helt anonyma spermiedonatorer, och då ska man som donator inte kunna påverka vem som blir mottagare. Eller så ska man ha det som det är nu, med rätt för barnet att söka upp den biologiska fadern, men då bör han också ha en möjlighet att påverka vem som är mottagare.
Det råder brist på donerade spermier i Sverige. Dagens regler utesluter också vissa grupper från att både ge och ta emot donationer. Den privata sajten lämnar en öppning för dem som vill lägga upp donationen på sitt eget sätt men ger samtidigt inget medicinskt skydd eller lämnar någon garanti på smittfria donationer.
– Lagstiftningen är inte är anpassad till verkligheten, säger Erik. I ett modernt samhälle gör de flesta som de vill. Om en svensk kvinna är singel och vill ha barn, då åker hon till Danmark. En sajt som denna är ett tecken, men inte en lösning på själva problemet. Många kvinnor går med här i förhoppningen om att de ska bli barn. I värsta fall kanske de blir smittade av könssjukdomar eller andra sjukdomar. Jag hade hellre sett att de kunnat inseminera i lugn och ro på ett sjukhus, med en bevisat helt frisk donator, som de själva hade valt. Nu är de utlämnade åt främmande män, som de inte vet någonting om.
FAKTA
Vem kan få donerade spermier?
Ofrivilligt barnlösa par där utredning visat att mannen inte har fungerande spermier kan få en donation. Paret och donatorn måste gå igenom en lämplighetsprövning och en medicinsk bedömning innan behandling kan erbjudas.
Paret som ska ta emot spermadonation måste vara gifta eller sambo.
Lesbiska par i Sverige har samma lagliga rätt till assisterad befruktning som kvinnor som lever i heterosexuella förhållanden. En lesbisk kvinna får inseminera om hon är sambo med en annan kvinna eller lever i registrerat partnerskap. I Sverige räknas båda kvinnorna som barnets föräldrar. Om ett lesbiskt par istället väljer att inseminera utomlands räknas bara kvinnan som föder barnet som förälder.
Som ensamstående kvinna har man inte rätt att få spermadonation i Sverige.
Donatorns och barnets villkor
Enligt svensk lag har de barn som kommer till genom donatorinsemination inom den svenska vården rätt att vid mogen ålder få uppgifter om sin biologiska pappa. Donatorn är införstådd med detta, men han har själv ingen möjlighet att ta reda på om något barn har blivit till med hjälp av hans spermier. Donatorn är helt anonym för mottagarparet, likaså är mottagarparet helt anonymt för donatorn.
I Sverige finns ingen lag som reglerar donation av könsceller utanför hälso- och sjukvårdens ram.
KÄLLOR: www.donor.se, www.karolinska.se, www.vardguiden.se
