Vad gör vi om jag inte gillar barnmorskan?
”Jag blev förvånad att barnmorskan inte var hos oss hela tiden. Hon sprang från rum till rum under förlossningen.”/Martin, 31 år.
Barnmorskor finns det alla sorter av. En del berömmer, ”åh vad du är duktig”. Andra pushar, ”kom igen, bättre kan du!”
Diskutera: Vilken slags barnmorska passar din personlighet bäst? Vad gör vi om det inte fungerar alls? Vilken roll ska din partner ta i den strategin?
Vilken smärtlindring passar mig?
”Hur lång tid är det kvar?” är vanligaste pappafrågan på förlossningen.
Räkna gärna med två timmar per öppnad centimeter för förstföderskor.
Väl på förlossningen kan du ändra åsikt om smärtlindring. Det kan göra både mer eller mindre ont, jämfört med hur du hade föreställt dig. Fundera på hur du brukar agera i situationer där du har ont. Agerar du utåt eller inåt? Det kan ge dig ledtrådar till hur du kommer att uppleva förlossningssmärtan.
Diskutera: Vad är dina åsikter om smärtlindring idag? Och vilket slags partnerstöd vill du ha om du ändrar dig?
Hur ska du peppa mig?
”Jag tog på mig rollen som närings-coach och såg till att min fru inte glömde att äta och dricka.”/Anders, 37.
Hur brukar du reagera när du har ont eller mår dåligt och hur brukar du vilja bli peppad då?
Diskutera: Vad ska din partner säga? Vad ska han INTE säga. Prata även praktiska förväntningar, till exempel om städning av bostaden innan du och babyn kommer hem från sjukhuset.
Vad ska vi ta för bilder till fotoalbumet?
Pappas jobb blir ofta att fotografera och sköta dokumentationen.
Diskutera: Vad vill du ha för bilder, och vad vill du INTE ha för bilder? Bara på babyn eller även på dig när du är nyförlöst? Under förlossningsarbetet eller först efteråt?
Fler ämnen att diskutera med din partner när förlossningen närmar sig:
* Om barnet kommer imorgon, vad är viktigast att göra idag? Hur laddar vi båda bäst?
* Hur nära beräknad förlossning är ”för nära” när det gäller pappas krogvanor? * Hur ser vi på besök av vänner och släktingar på sjukhuset?
* Hur mycket socialt umgänge orkar vi den första tiden med babyn?
* Finns det outtalade förväntningar som behövs luftas? (Till exempel om en liten efter-förlossningen-gåva, eller att bostaden ska vara fin och nystädad innan du och babyn kommer hem från sjukhuset.) Att prata i klarspråk minskar risken för besvikelser.
TRE PAPPOR BERÄTTAR
Var du tillräckligt förberedd? Vad blev din roll? Och på vilket sätt blev det INTE som du hade tänkt dig? Tre pappor berättar om sina förlossningsupplevelser.
Tobias Holmbäck, 31, pappa till Veera, 7 år, och Vincent, 4 år.
– Veera kom ut med planerat snitt och jag satt vid Annes huvud och strök henne över pannan. Det som överraskade mig mest var att alla hade ju sagt att det skulle bli en pojke, men första tanken när Veera lades hos oss var ju ”det där är ingen snopp”.
Martin Lindeborg, 31, pappa till Elise, 1 år.
– Jag masserade min flickvän så att jag hade ont i handlederna efteråt, det blev min roll. Och så langade jag spy-påsar, eftersom hon kräktes en del.Tyvärr underskattade jag mitt eget behov av mat och man kan ju inte lämna förlossningen för att gå och handla. Jag tyckte det är lite dåligt att man som pappa inte ens kan få köpa en macka på avdelningen. Vi hade bara med oss lite muffins och kex och jag blev helt sockerchockad.
Anders Frid, 37 år, pappa till Majken, 4 år och Lisen, 9 veckor.
– När min första dotter föddes så var jag inställd på att förlossningen skulle ta tid, men inte SÅ lång tid. Jag var heller inte förberedd på känslan av maktlöshet av att stå bredvid. Min roll var att vara massör och ”allmänt stöd”. Under den andra förlossningen kände jag väl mer någon slags trygghet i att ”det här har jag varit med om förut”. Samtidigt visste man ju mer om hur mycket som skulle kunna gå fel, så det var en tu-delad känsla.
