”Jag ska vara ärlig och säga att ju närmare födseln vi kom, desto mer nervig blev jag över det där med att ”dela rakt av”. Ju närmare jag kom att få träffa den där filuren som sparkade mig i revbenen i flera månader, desto mer sugen blev jag på att få vara med henne. Mysa, pussa, sjunga, bära, natta, mata och peka på ”lampa” ter sig som det härligaste man kan få göra när man väntar på att bli förälder. För att inte tala om hur det känns när barnet ploppar ut. Då vill man verkligen inget annat än att bara vara med henne. Och då lockas man av att få vara hemma i ett och ett halvt år och inte dela ett jädra skit. Men jag bet ihop. För mitt barns skull. För min killes skull. Och för min skull.”
Martina Thun, programledare i Sveriges Radio
Josefin Brink: ”Framtidens pappor kommer inte vilja vara främlingar för sina barn”
Annie Johansson: ”Jag tror att vi snart kommer prata om lattefarsor”
Behrang Miri: ”Jag ifrågasatte min papparoll”
Hasse Bronten: ”Det mänskliga mötet viktigare än maskiner”
Tess Merkel: ”Är vi fortfarande så fångade i samhällets mönster?”
Zanyar Adami: ”Så många hinder i vägen”
Unni Drougge: ”Kan inte komma närmare det som kallas lycka”
